Vicke

29 oktober 2011 08:00

tack för den, han är kungen i mina ögon

Malin wiper

29 oktober 2011 16:25

Varsågod! Håller med dig. Han är tidlös

Ha en fin kväll
kram

≈Sanna≈

29 oktober 2011 08:11

Jag kan till viss del förstå vad du menar. Det gör ont att inte längre finnas kvar i personens minne, nu har min farmor tappat min pappa också - hon tror att han är hennes bror så han är ju fortfarande en betydande släkting iaf. Min farmor lider inte heller utan hon är glad och lever verkligen i sin värld, men visst är det sorgligt.
Vi ska snart åka och fixa vinterdäck till vår bil, pappa hade pratat med någon som skulle fixa nytt gummi till fälgarna (våra dubbar är helt nerslitna).
Hoppas att du och Mr T får en härlig helg.
Kram!

Malin wiper

29 oktober 2011 16:35

Ja då vet du ju lite om hur det känns och jag känner med din pappa.Ja du det är verkligen sorgligt. Vi måste också byta till vinterdäck.

Hoppas du och din man får en fin helg också

Varm kram

Cattis

29 oktober 2011 08:29

Ännu en sak som vi har gemensamt. Det här att saker och ting tar så mycket energi.
Skönt att höra att din mamma mår bra i alla fall. På de kort jag sett på henne när du lagt ut det så ser hon så välmående och glad ut.

Hoppas du får en trevlig helg och orkar hitta på det du vill göra.
Här skiner solen idag så för mig blir det nog mycket utevistelse med kameran i högsta hugg.

Många många helgkramar.

Malin wiper

29 oktober 2011 16:25

Ja du vi har nog samma problem och förstår varandra. Mamma är glad och blir väl behandlad där hon bor och det känns tryggt. Hon är verkligen välmående.

Vi har haft det toppen i Stockaryd

Hoppas du har det bra och även Mr L Förstår att du är ute och fotar för fullt ;))

Ha en fin kväll vännen
kramar

Hebbe

29 oktober 2011 08:52

Mors,,Ja den tabletten kommer jag ihåg(kan nästan känna smaken på tungan)..Jag känner en Viola uppe i norrland,som hjälpt mig mycket i min släktforskning..Haé Kram.

Malin wiper

29 oktober 2011 16:23

Ja du man kan riktigt känna violsmaken. Vad bra att du har en Viola som hjälper med forskningen, inte illa.

Ha en fin kväll
kram

Stintan

29 oktober 2011 10:14

Jag känner igen det där. Min mamma kom visserligen ihåg vem jag var men min bror tog hon för pappa de sista åren.
Hon hade det så bra där hon var men ändå så kom tårarna när vi for därifrån eller när vi lämnade henne. Och efteråt kände jag en sådan tomhet så jag blev trött, precis som du.

Makens mamma är på ett demensboende sedan ett år tillbaka och hon känner inte igen oss. Men hon är glad och på bra humör och det får man vara tacksam för. Hon skulle ha fått komma dit för länge sedan men hans systrar ville inte se hur dålig hon var. De bromsade att hon skulle få hjälp.

Tröstkramen

Malin wiper

29 oktober 2011 16:19

Ja då har du upplevt nåt liknande också. Ja du än om dom har det bra så blir man ändå rörd till tårar. Man blir verkligen tom och trött. Då har maken det lika jobbigt som mig. Härligt att hon också har ett bra humör och är glad. Synd att dom bromsade detta för det är tryggare för dom dementa att få komma in på sånt boende.

Ha en fin kväll och tack för din goa tröstekram