Cattis

8 februari 2012 21:50

Vad sorgligt att läsa att din sons pappa har somnat in.
Jag har förstått att det var väntat men när det väl händer så känns det så overkligt.
Jag ska tänka på dig och din familj nu och tända ett ljus för er.

Många varma kramar till dig Malin och även till din man och son.

Malin wiper

8 februari 2012 22:06

Tack snälla goa Cattis det värmer att du tänker på oss och tänder ett ljus. Min man hälsar till dig och tackar. Det är så sorgligt och overkligt

Varm kram till dig vännen

Annelie

9 februari 2012 07:22

Ojjj.. jag beklagar verkligen sorgen för både er & din sons skull.
Jobbigt att mista en så nära anhörig, även om det kanske var väntat eftersom han var sjuk. Men, han fick ju bara bli 67 år.

Usch ja, tyvärr är det livets gång, men för tok för tidigt för vissa.

Försök att ha en så bra torsdag som möjligt.. // Varm & hjärtlig kram Annelie

Malin wiper

9 februari 2012 08:09

Tack snälla goa annelie för din omtanke. Det är så tragiskt och overkligt. Än om det är väntat så har man ett hopp in i det sista. Jag klarar inte av att blogga i dag.

Ha en fin dag goa du
varm kram

skrivmoster

9 februari 2012 09:10

Så tråkigt att din sons pappa inte orkade längre. Men sjukdom och lidande är inte heller något liv. Jag sänder en tanke till din son och tänder ett ljus för er alla idag i kyrkan, när jag går till Livsgnistan.

Vi tänker på er alla! Varma kramar från oss båda.

Malin wiper

9 februari 2012 10:34

Tack snälla fina du för din omtanke. Jag uppskattar verkligen att du tänder ett ljus på Livsgnistan.

Varma kramar till dig också min vän

Pisan

9 februari 2012 09:35

Ååååhhh vad sorgligt... Jag beklagar sorgen vännen! Precis som du säger så är det ju jobbigast för din son. Men nu slipper hans pappa lida mer. Massor av kramar till er alla 3. ♥♥♥

Malin wiper

9 februari 2012 10:33

Tack kära vän för din omtanke. Min son och hans pappa stod varandra väldigt nära och hade samma intressen. Det är som du säger skönt att han slipper lida längre.

Massor av kramar till dig också min vän

≈Sanna≈

9 februari 2012 15:34

Jag beklagar verkligen vännen! Det är aldrig lätt när en närstående går bort men en del av dem som går bort får det bättre. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, döden är inte lätt, inte trevlig och inte glad även om den hör till livet.
Tänker på er, alla tre!
Kram!

Malin wiper

9 februari 2012 19:04

Tack snälla gulliga du för din omtanke. Jag tycker verkligen du visste vad du skulle skriva och du har en härlig mognad trots att du är så ung. Du är så fin Sanna. Det är precis som du säger döden hör till livet än om det gör ont att mista nån.

Tack för dina ord goa du
varm kram från oss

Helene

9 februari 2012 22:52

Do Not Stand And Weep

Do not stand at my grave and weep.
I am not there.
I do not sleep

I am a thousand winds that swiftly blow.
I am the diamond glint
on newly fallen snow.
I am the sunlight
on ripened grain.
I am the soft and gentle autumn rain

When you wake from sleep in the early morning hush,
I am the swift, uplifting rush
of quiet birds in circling flight.
I am the soft, starlight at night.

Do not stand at my grave and weep.
I am not there.
I do not sleep.

Anonymous (slightly altered)
Journey of Hearts A Healing Place in CyberSpace

Sending Strengthening Hugs to all of You!!
♥♥♥ Helene

Malin wiper

10 februari 2012 07:35

Thanks Helen for the fantastic poems. You are great my friend. Jag grät en skvätt när jag läste den och den var trösterik. Tack för styrkedikten och era kramar

Sänder massor av hugs back to yout my friend

Have a nice day over there

Petra

10 februari 2012 11:02

Beklagar sorgen!! Kramar i massor till er alla

Malin wiper

10 februari 2012 11:44

Tack för omtaken gulliga du, det värde

kramar

Miss M

10 februari 2012 12:52

vilken vacker dikt. usch ja det är ledsamt, man hoppas ju in i det sista. Jag kommer oxå försöka ta mig upp till begravningen , så vi kanske ses då. Kram på er

Malin wiper

10 februari 2012 14:02

Hej vännen! Det är verkligen helt ofattbart och Mr T och jag är sorgsna hela tiden. Ja du man hade hopp in i det sista. Vi vet inte när begravningen är för min son vill vara ifred just nu så du kanske vet?.

Han vill att vi kommer dit och då skall vi naturligtvis vara ett stöd för honom

Ha en fin dag go du
varm kram

wiper

10 februari 2012 14:05

Förstod först inte vilken dikt du menade men nu gick poletten ner och den var verkligen fin från helen

kram

Malin wiper

10 februari 2012 14:06

Dikten är fantastisk

Petra

10 februari 2012 23:49

Jag jobbar med äldre människor och sitter vak med döende personer ofta!! Jag har fått det på min lott och jag får sitta och hålla dom i handen och ska bara vara där med dom som ska gå bort och är ensama!!jag ser det som ett hedersuppdrag! Det är inte så många andra som vill sitta vak!!Men ingen ska behöva dö ensam!! Kram än en gång kära Malin!!

Malin wiper

11 februari 2012 08:08

Det gjorde jag också i slutet på 70-talet och en bit in på 80-talet. Vad fint att du har den rollen för det är det inte alla som klarar. Det är precis som du säger ingen skall behöva ligga och dö ensam. Du är verkligen en fin person som jag uppskattar.

Varm kram till dig