Nu har jag sett den andra filmen av tre jag lånat på biblioteket "En man som skriker". Den är från 2010 i regi av Mahamat-Saleh Haroun.

På ett lyxhotell i Tchads huvudstad N'Djamena arbetar Adam, även kallad Champ sedan sin tid som simmästare. Nu är han dryga 50 år och lever ett harmoniskt liv med sin fru och vuxne son. Arbetet som poolskötare är hans liv till den dag då sonen plötsligt tar hans jobb. Samtidigt står det redan krigshärjade landet än en gång inför våldsamma stridigheter och rebellgrupper närmar sig. Myndigheterna hetsar alla att bidra till kampen mot rebellerna. 

Detta är mer en Folkets-biofilm så klicka här för att komma in på dess hemsida och läsa lite mer om filmen. 

Jag gillade filmen som visade på ett djupare sätt vad som händer när man tar ett felbeslut och det slår tillbaka på en själv och får ödesdigra konsekvenser. Filmen  var annars en långsam historia och det var inte fel alls när det gäller denna typ av film som är  en finstämd berättelse. Den var klart sevärd och skådespelet var jättebra med många gripande närbilder som påverkade starkt. Den visar även på ett cyniskt sätt hur människor bara kan bytas ut på ett arbete från en dag till en annan, trots många års slit åt ett företag. 

Av mig får filmen 4 solar av 5 möjlig för att den berör  

Vill ni vara med på min utlottning så passa på nu för i morgon sker dragningen 13.00 Klicka här för att komma in på inlägget. 

Jag såg denna häftiga cykel för ett tag sen då vi var in till Jönköping. Det är en gammal Rex-cykel som var omlackad i häftig guldfärg. Den lyste verkligen upp och man kom osökt att tänka på James Bond-filmen "The man with the golden gun", "Goldfinger" och nån till.  Jag kunde knappt slita mig från cykeln och skulle vilja ha den själv...   

Gjorde en liten närstudie på cykeln och såg att lampan var orginal. En sån lite äldre kanske jag själv skulle kunna cykla på. På grund av nackskadan så sålde jag min förra cykel för jag spände upp mig så yrseln kom som ett brev på posten. Jag älskar att cykla men vad gör man?.    

Kul när nån gör nåt lite extra av sin cykel. Dessutom var lackarbetet väldigt bra utfört.

Här sjunger Lulu ledmotivet till Bondfilmen "The man with the golden gun". Klicka här för att läsa om filmen.

Klicka här för att se vart jag hittade bilden på "The golden gun" från filmen. 

Lulu föddes 1948 i Lennoxtown, East Dunbartonshire, Skottland, och är en brittisk (Skotsk) sångerska och skådespelerska. Hon växte upp i Glasgow.  Hon var under åren 1969-1974 gift med Bee Gees-medlemmen Maurice Gibb. 

Jag tar det lite lugnt med bloggen och fb just nu efter mina nackbesvär. Det hör till att bli lite deppad så jag har även svårt att träffa folk för tillfället än om jag gärna vill.  Det brukar alltid gå över om jag får några dagar på mig.  

  som betyder: ha en fin eftermiddag på Italienska

Roligt klipp med sångaren Gérard Darmon och muppetliknande figurer. Gérard Darmon är en skådespelare och sångare som föddes i Paris 1948 

Nu har jag sett en film som jag varit nyfiken på ett tag. Dramakomedin "En oväntad vänskap" från 2012 som är baserad på en sann historia. För regin står Olivier Nakache och i rollerna ser vi: Francois Cluzet, Omar Cy 

Klicka här för att se vad MovieZine skriver om filmen.  

Handlingen: 

Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, anställs genom en händelse som personlig assistent till den oförskämt rike, men också mycket ensamme aristokraten Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. 

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild på dom två huvudrollsinnehavarna när dom skärmflög. Jag fick en tår i ögat när jag såg den scenen eftersom min sons pappa var skärmflygare, en riktig äventyrare som nästan blev färdigt med segelflygscertifikat innan han så tragiskt gick bort i sjukdom för drygt ett år sedan.  

Filmen är verkligen en njutbar pärla som får en att luta sig tillbaka och bara ge sig hän. Att den är verklighetsbaserad gör inte saken sämre. Bra skådespel och bra manus gör den till en minnesvärd film som man vill ha i filmhyllan för att se om när man så känner. Två världar möts och magi och härliga situationer uppstår. Omar Sy som spelar den personliga assistenten imponerar stort och man blir ju lite förälskad...  i hans rollfigur. Man slås även av att det är rätt knäppt detta med att gå på kurs för att kunna söka jobb. Det känns väldigt uppfriskande med olika personligheter och förkastligt att alla skall försöka bli så lika som möjligt, hur roligt är det?. Uttrycket: att vara sig själv är inte dumt alls. 

Jag ger filmen 4 rullstolar i betyg av 5 möjliga.

Sist vi var till Eksjö så gick vi omkring i Gamla stan som är ett vackert ställe där man kan gå och njuta i lugn och ro  av den fina arkitekturen. Då dök vi på denna gamla fina biograf som sjöd av liv och just då kördes en film och folk var på väg in. Jag blev så nyfiken eftersom jag gillar såna här välskötta gamla biografer som ger en helt annan biokänsla.  

Klicka här för att komma in på biografens hemsida. Klicka här för att komma in på Metropol Eksjö Biografförening på facebook. Klicka här för att hitta vandrarhem i närheten av Metropol. 

På båda sidor om ingången hängde såna här bioaffischfönster som också ger en härlig känsla.

Jag undrar om inte denna dörr används av biografpersonalen eller maskinisten förr i tiden. Det såg så härligt ut nästan som en sceningång. 

Här ser man den pampiga snygga dörren in till biofoajen.  

Det är en förening som har hand om bion numera "Metropolföreningen" och här ser ni en av dom trevliga personerna som jobbar där. Hon stod just då i biokiosken och man fick en sån härlig känsla och blev flyttad tillbaka till en annan tid då det var lite mer personligt och intimt på en biograf.

Här ser ni den trevliga kvinnan som rev biljetter när vi var dit och jag såg en man också just då som gick förbi. Hon berättade att dom har digitaliserat bion så dom visar direktsända operor och annat och dom gångerna är det extra festligt då det serveras lite tilltugg och dricka. Föreningen verkar så levande och på hugget och det riktigt kändes på atmosfären därinne.

Kolla in det fint målade taket med passande snygg lampa. Det fanns två såna takmålningar i foajen.

Dom var så snälla så jag fick gå in och fota lite i den vackra biosalongen som man blev lyrisk av.

En närbild på den fina ridån. Vi kommer att åka dit nån gång och se film och även opera och då ligger vi över på vandrarhemmet där vi övernattat förut. 

På denna tavla får man sig lite historia. 

Det står så här:

1905 Kinematograf-Blom gästspelar i Metodistkyrkan i Eksjö

1907 Premiär för Eksjö Biografteater i Godtemplarlokalen

1909 Eksjöbiografteater (senare Eksjö bio) öppnar nuvarande mejoriteater

1913 Eksjö biografteater renoveras och flyttas till slutliga platsen vid Österlånggatan, mitt emot mejeriet

1917 Biografen Victoria öppnar vid Nygatan, byter under tiden namn till "Metropol"

1930 Den första talfilmen i Eksjö visas på Metropol

1936 Grandbiografen öppnas

1964 Eksjö bio rivs

1981 Metropol lägger ner sin verksamhet

1982 Eksjö filmklubb bildas

Resten hoppar jag över och berättar att Metropol digitaliserades 2010

Jag känner mig lite bättre efter all självbehandling så därför passade jag på att skriva om detta. Tar nåt inlägg då och då för att inte fresta på för mycket. Tack för era härliga och omtänksamma kommentarer som min man läst upp för mig. Jag kommer in på era bloggar så fort jag kan sitta här längre stunder.   

Här har det snöat för fullt så vintern har kommit tillbaka och just nu kör en traktor bort snön utanför. 

Colpo di voi

betyder sköt om er på Italienska

Nu har jag avverkat den sista filmen av 4 som jag lånade på Biblioteket så i dag tar jag en promenad dit för att lämna tillbaka filmerna. Det är filmen om "Palme". Det är en dokumentärfilm från 2012 som är regisserad av Maud Nycander och Kristina Lindström, som även skrivit manuset. Den har visats dels som 103 minuter lång biograffilm och dels som en 174 minuter lång TV-film i tre delar. Till Guldbaggegalan 2013 är filmen nominerad i tre kategorier: Bästa dokumentärfilm (Maud Nyclander och Kristina Lindström) och bästa klippning (Andreas Jonsson, Hanna Lejonqvist). Bästa musik (Benny Andersson) och vann i de två sistnämnda.

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild 

Handlingen:

Den 28 februari 1986 sköts Olof Palme ihjäl på öppen gata i Stockholm.  Mordet har i decennier överskuggat bilden av människan.   Nu kommer filmen om Palme. En berättelse om en människa och hans tid.   Om en man som förändrade historien. Olof Palme liknar ingen annan svensk politiker, varken före eller efter honom.  Han var överklasspojken som skapade världens mest jämlika land. Älskad och hatad. Med stöd av privata super 8 filmer från familjen Palme och SVTS gedigna arkiv berättas historien om en av de mest komplexa och märkvärdiga svenska personer i modern tid. 

Klicka här för att se vart jag hittade denna bild. 

Jag tycker att filmen var jättebra gjord och man gick som på minnenas allé. Tyvärr så var det saker som inte togs upp till fullo ex den skandalomsusade IB-affären där vanligt folk blev åsiktsregistrerade och Palme stod och ljög om detta. Klicka här för att se vad Jan Guillou skriver ang detta och hur han blev utsatt.. Det var ett rörande dokument över en politikers liv på både gott och ont. Det är anmärkningsvärt att dom inte fått tag på den eller dom som mördade Palme och man blir verkligen misstänksam. 

Filmen får 4 rosor av mig i betyg av 5 möjliga.   

En gång på 80-talet såg jag Olof Palme live i Brunnsparken i Göteborg. Jag var på väg hem från mitt arbete och steg av spårvagnen i Brunnsparken för att byta och åka hem till Hisingen. Gick in i Brunnsparken för jag såg att det pågick ett möte där och jag kände igen rösten. Där står Palme på en liten scen bland buskage och lite folk som sökt sig dit. Brunnsparken var då en plats där många av samhällets olycksbarn höll till. Det kändes lite overkligt att han stod där och höll tal mitt i en liten flummig park med dåligt rykte och jag kom ihåg att jag tyckte det var beundransvärt. Han hade även med sig en trubadur som både sjöng och spelade jättebra men jag kom inte ihåg nu vem det var. Man hade ju önskat att man hade haft en kamera med sig men det var inte så vanligt då. Palmes tal var så bra och han själv otroligt karismatisk så jag kunde inte gå vidare utan stod där som fastnaglad tills allt var över. 

Så här ser Brunnsparken ut numera med  fontänen Såningskvinnan/Johanna i mitten. Brunnsparken är uppstädad och rensad från buskage och träd så den ser verkligen inte ut som förr. Då var det en oas där man kunde sitta lite dold men nu är allt helt öppet. Klicka här för att se vart jag hittade bilden. Brunnsparken är belägen mellan Nordstan och Arkaden och mellan två av Göteborgs äldsta gator, Norra Hamngatan och Södra Hamngatan (egentligen avgränsar Stora Hamnkanalen i norr). 

Jag har nu sett film nr 3 av  dom 4 filmer jag lånade på Biblioteket. 127 timmar är en amerikansk äventyrsfilm från 2010 regisserad av Danny Boyle med James Franco i huvudrollen som äventyraren Aron Ralston. Filmen nominerades till sex Oscars vid Oscarsgalan 2011 bland annat i kategorin bästa film och bästa manliga huvudroll. Den bygger på en verklig händelse.

Handlingen:

Filmen är den sanna historien om bergsbestigaren Aron Ralston som blev instängd under en sten medans han klättrade ensom i bergen nära Moab i Utah och därefter fick ta till desperata åtgärder för att överleva.   

Jag gillade verkligen filmen som hade fantastiskt foto och färg. Det var svindlande filmat och man satt som på nålar. Den var så bra gjord med musiken som gjorde att spänningen trappades upp och man förstod att nåt skulle gå snett så småningom. Killen som spelade huvudrollen James Franco var helt fantastisk i sin inlevelse. Det var en riktig nagelbitare och när man betänker att den är byggd på en verklig händelse så blir den än mer rafflande och verklig.  Man led verkligen med den stackars killen som gjorde allt för att hålla sig vid liv mot alla odds. Jag levde mig in i handlingen och det var lite som "Robinson Cruse" fast fångad  i en grotta.

Filmen får av mig 4 bergsbestigare i betyg av 5 möjliga.

Släpp fångarne loss det är vår....   Detta hände sig häromdan då vi var ute och promenerade.

Här sjunger och spelar Lena Nyman och Tage Danielsson "Släpp fångarne loss-det är vår" från filmen med samma namn. Klicka här för att läsa om filmen som är från 1975, naturligtvis har jag sett den själv och njöt hejdlöst...   För mig slutar låten på klippet innan den är slut men så är det nog inte för er andra, min blogg krånglar rätt mycket emellanåt.

Min man utanför gallret...    

Inne i Vaggeryds centrum har dom börjat med att sätta påskfjädrar på träden. Det ser så fint ut och nere vid fiken brukar träden vara överfulla och lysa påskfint (nu är jag lite högtravande)...   bloggtorka är bara förnamnet. 

På vägen mot Skillingaryd vårt grannsamhälle har fick vi en rondell för några år sedan och nu har den även blivit utsmyckad med  en rostig trädliknande skulptur. Det ser rätt snyggt ut.

Marillion med låten "Easter". Marillion är ett brittiskt neo-porgressivt rockband bildat 1979 i Aylesbury, England ursprungligen Silmarillon (1979-1980), efter en bok av J.R.R Tolkien. Bandnamnet kortades ner till Marillion och 1983 gavs bandets första album ut Script for a jester´s Tear. Marillion har sedan starten givit ut 15 studiealbum (1980). Klicka här för att komma in på deras hemsida. 

Nu har jag sett film nr 2 av 4 filmer jag lånade på Biblioteket. Den heter "La Prima Cosa Bella", det är en Italiensk filmdrama från 2010 i regi av Paolo Virzi. I rollerna ser vi Stefania Sandrelli, Claudia Pandolfi, Valerio Mastandrea, Michaela Ramazzotti mfl. Den 9 november 2010 öppnade filmen på Cinema italiensk stil Filmfestivalen i Los Angeles.

Handlingen:   

I centrum står modern Anna med brustna skådespelardrömmar. Filmen rör sig lätt och elegant mellan nutid och 60- och 70-tal. Modern har insjuknat i cancer och lever på hospice, där sonen Bruno försöker försonas med mamman under hennes sista dagar i livet. 

Italy flags   

Filmen är lite melankolisk samtidigt som den har ett stråk av humor och härlig Italienskt temperament. Det är många tillbakablickar i filmen på dom två barnens upplevelser under sin uppväxt.  Klicka här för att läsa lite mer om filmen för jag har svårt att förmedla den rätt och började trassla in mig i lite onödigt. Jag kan bara säga att jag blev så påverkad av filmen så jag fällde lite tårar mot slutet. 

Jag ger filmen 3 starka (på gränsen till 4) italienska flaggor av 5 möjliga i betyg.  

Buona Giornata betyder: Ha en fin dag på Italienska...