I går var vi ute ett ärende och vi åkte hem på den gamla fina vägen mot Hallstahammar. Det känns så avslappnnande och vackert utefter den vägen och man varvar ner och får skönhetsintryck. Hösten är min bästa årstid och jag mår så bra av luften och även dom vackra färgerna som påverkar. Efter min utbrändhet så ser jag naturen på ett annat sätt och njuter av den till fullo. Naturen hjälpte mig också att komma tillbaka till livet än om det inte blivit som förut.               

Jag kan säga nej till saker nu som jag känner blir mig övermäktiga och det hade jag svårt för förr. Jag gick på KBT i början av min utbrändhet eftersom jag fick panikångest som var hemska men i och med KBT så fick man verktyg att ta till. Bland annat fokuseringsövningar, att vara ute i naturen och promenera och lägga upp ett realistiskt schema med punkter vad man skall göra på dagarna och sen trappa upp så livet skulle bli normalt igen men inte som förut. En utbrändhet ger hjärnskador och man tål inte lika mycket som förr varken psykiskt eller fysiskt utan man får försöka komma upp så gott det går och leva med dessa skador som även består av sämre uthållighet mm.

Här följer lite bilder från färden hem från Erikslund till Hallstahammar. Det är som sagt viktigt för en utbränd hjärna att njuta av allt vackert för det är läkande på nåt vis. Jag var ju i alla fall äldre redan då jag blev utbränd men jag tänker på att så många unga går in i väggen. Nåt är galet i denna värld men inget verkar göras. I och för sig så fick jag redan då jag var 36 år gammal indicier på att nåt inte stod rätt till. Jag hamnade på akuten med afasiliknande symtom. Fick ligga en natt på akuten med ständig koll. Läkaren sa att jag fått sånt migränanfall som tydde på stress. Jag har ju alltid blivit hög på stress och jobbat hårt och lite mer än jag behövt. Det fanns ingen broms men jag lärde mig nåt för 15 år sedan då jag drabbades på riktigt                   

Det var inte meningen att jag skulle skriva om detta nu utan bara sätta in några bilder men helt plötsligt gick hjärnan igång när jag såg bilderna för det var naturen, KBT, avslappningsövningar och psykolog som hjälpte mig igenom allt

Eftersom jag hade gått så länge och kännt mig dålig och inte vetat vad det berodde på så föll jag hårdare och det blev en lång väg tillbaka. I början kan man knappt komma ur sängen och att bara klä på sig var svårt. Allt runt en rasar och det var tur att jag hade min underbara man som kunde se till att inte hemmet kapsejsade. Tack vare utbrändheten så fick jag ett nytt intresse genom att fota och det har varit avgörande och hjälpt mig enormt mycket. Man lever i nuet och kroppen lugnar ner sig

Så viss kan man komma ur tunneln och se ljuset på andra sidan. När jag gör nåt numera så njuter jag dubbelt så mycket och har inte samma krav på mig själv utan har arbetat med mig själv jättemycket. En annan sak är att jag alltid varit så konflikträdd. Om nån säger nåt märkligt till mig numera så ifrågasätter jag utan att för den delen vara arg utan på ett bra sätt. Jag har på sätt och vis varit lätt att manipulera och jag har ju tillåtit det men nu funkar inte det längre och jag inser mitt eget värde. 

Efter tunneln så har det varit en slingrande väg men intressant och givande för livet förändrades och inte bara till det sämre. Det som smärtar mig är att jag inte kunde arbeta längre trots många försök att komma tillbaka. Tur att jag hittade till nätet i början av 2000-talet och fick kontakter som jag aldrig skulle ha fått annars                    

Ibland möter man nån annan utefter vägen som upplevt samma sak och vi förstår varandra precis. Så är det också när man är skadad eller dom som har fibromyalgi man behöver likasinnade att byta erfarenhet med. Det blev lite mer komplicerat för mig i och med nackskadan men jag har ändå kommit igenom allt med livet i behåll. 

Vägen är lite rakare nu men ändå finns det alltid lite plågor som man hade velat lösa men det gör man inte ensam. Nu är det hela 15 år sedan jag gick in i väggen och tyvärr blir man straffad för att man varit sjuk i och med att man då inte får pensionspoäng och mister många tusenlappar

Tillbaka i Hallstahammar

Sen lyser man upp när man ser detta färgsprakande ljunghav utanför ICA

I dag är det Martin Luther King-dagen och det är verkligen nåt att uppmärksamma. Med detta önskar jag er en rättvis och givande dag

#Vägen #Skönhetsintryck #Utbränd #Naturen #KBT #Tunneln #Hjärnskador #Tunneln #Likasinnade #Ljunghav #Martin

 

Annelie

16 oktober 2017 19:23

Visst kan hösten vara vacker... du har ju lyckats fotografera allt det vackra på hösten,,, ja utom den höga klara luften som man måste uppleva.
Så, visst har väl hösten sin tjusning också,,, enda jag tycker är lite jobbigt med den, är att det är så mörkt för fort.

Kramar om.. // Annelie

http://nouw.com/gifta6570

Malin wiper

17 oktober 2017 08:24

Hösten är verkligen vacker. Den klara luften är som du säger inte lätt att fota ;) den skall verkligen upplevas live

Håller med dig om mörkret för i morse 08.00 då vi klev upp så var det becksvart ute och det är man inte van vid nu.

Ha en toppendag
kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                         Här en minnesbild där min son är ute och seglar med sin pappa 1987, då var min son 14 år. Dom stannade lite i Stockholms skärgård. Bron man ser bakom är Djuröbron. Bakom båten ser man en annan båt som har hängt ut t...

                          Detta är en minnesbild från Österlo som ligger en bit från Sundsvall och åker man vidare så kommer man till Stöde. Mina föräldrar hyrde en Banvaktsstuga i Österlo i och med att min mamma arbetade på SJ och hade den...

    Sveriges Radio Läste för några dagar sen att skådespelerskan Meta Velander dött. Hon fick ändå bli 100 år gammal men hon kommer ändå att vara saknad för jag gillade henne och hon var en bra skådespelare och verkade vara en fin och ödmjuk p...

  En dag var vi in på Röda Korset second hand och då såg jag denna barncykel som var helt i trä och kom från Kinderkraft. Den såg helt ny ut och kostade 200 kr. En ny sån kostar över 1000 kr     En bild helt från sidan       På en ...

    Jag såg en PLYMOUTH SATELLITE från 1967 på en parkering på Erikslund då vi var dit i fredags     Här ser man den silverglänsande bilen från sidan med sitt röda tak, så tjusig. Jag hoppas vi kan gå ner till Carlsson på Kajen nästa tors...