Detta är en förklaring från min sida till ett inlägg jag skrev i morse eftersom det nog blivit ett litet missförstånd och jag skulle ha skrivit tydligare och mer ingående.

Klicka här för att läsa inlägget.

Man kan ha olika åsikter i detta och dom som har drivit denna fråga har uppenbarligen känt sig väldigt kränkta. Både av att ha farit illa av sin fosterhemsplacering och att ingen har lyssnat till dom. Det är klart att pengar inte kan ersätta barndomen plågor men det kan kännas som en upprättelse och en ursäkt från ett samhälle som fortfarande struntar i barnens välfärd och blundar för övergreppen. Precis som i andra fall där man råkat ut för övergrepp så kan det kännas lättare med en kompensation men ingenting läker sår från barndomen. Dom bär man med sig hela livet.

Men alla hanterar sina sorger på olika sätt. Ibland fungerar det men ibland får det ödestigra konsekvenser när man inte kan bearbeta orättvisor och kränkningar. Jag menar bara att jag stöttar deras kamp för rättvisa. Dom vuxna lyssnade aldrig på barn förr. Jag har själv råkat ut för saker och ingen har trott på mig så jag pratar inte helt ur tomma intet. Om det inte finns nån dokumentation så är det väl för att ingen vuxen lyssnade på barnens berättelser och tog dom på allvar. Jag menar inte heller att alla fosterhem är dåliga.

Jag tycker så synd om alla dessa fosterhemsbarn som inte fick sin ersättning för sitt lidande som dom fick utstå som barn. Det är skandal att inte samhället tar sitt ansvar och ersätter dom. 250.000 är ingen summa att tala om men ett litet plåster på såren. Tyvärr så fortsätter dessa skandaler  och barn placeras i olämpliga hem och ingen kommer och gör hembesök för att kolla att barnen har det bra. Det pratas så mycket om att barnen är vår framtid som vi skall värna om. Pyttsan! säger jag...  .  Nu har dom ju dessutom tagit bort dom flesta psykologerna i skolan så barnen har ingen att gå och prata med... .  En cermoni med offentlig ursäkt är som en spark i magen... . Maria Larsson bara mal på i samma spår och bryr sig inte ett dyft.  Hoppas inte detta är sista ordet utan att kampen  fortsätter. 

Klicka här för att läsa om detta med den uteblivna ersättningen. Jag har fått en annan aspekt på det hela genom en kommentar. Naturligtvis så skall inte barn som far illa hemma måsta bo där utan då skall bra fosterhem kunna erbjudas. Pengar kan naturligtvis inte ersätta ett lidande men det verkar vara ett bra påtryckningsmedel för att få myndigheter att vakna. Jag menar inte heller att alla fosterhem är dåliga. 

Klicka här för att komma in på en blogg som heter "Ljuva 50-tal" 

Eftersom jag inte orkade gå på Mimmis stickcafé i går p.g.av förkylning så bad jag min man åka ner och ta några bilder. Jag gjorde ett bildspel av fotona men dom var inte tillräckligt många så jag fyllde ut med lite andra. Tror inte att jag kommer ut nåt i dag utan vilar mig. Känns lite snopet att jag inte kunde vara med i går men det kommer fler tillfällen som tur är.

Klicka här för att se ett bildspel från gårdagens Stickcafé hos Mimmis Magasin 

 Här ser ni tre generationer. 

Klicka här för att komma in på pysselsidan där jag hittade denna bild