Jag tänker börja igen med mina förut återkommande inlägg "Önska så spelar jag" fast nu bara en gång i veckan. Jag drog på för mycket förut. Min vän Skrivmoster har på måndagar "Boktips" och på onsdagar gästbloggare och det var en sån bra idé så jag fick lite inspiration. Klicka här för att komma in på hennes inspirerande blogg.

Jag kommer att ha dessa inlägg varje fredag och denna gång är det Annelie från Stockaryds Stationscafé som blir först ut. Hon har varit ägare av caféet i ett års tid nu. Hon är född i Sköllersta och har förut arbetat inom vården. Numera är det caféet och hennes webdesignsida som gäller. Från att inte ha hållit på med data alls så har hon gått i många datakurser och det har visats sig att hon har stor fallenhet för detta. Jag  skall själv beställa nåt av henne så småningom.

Klicka här för att komma in på hennes hemsida "AH Design webdesign och formgivning". Jag har även den som länk under "Jag rekommenderar" i höger meynrad.

Stockaryds fantastiska Stationscafé

Annelie har önskat en låt med Dwight Yoakam och det blev låten "A Thousand miles from nowhere" . Klicka här för att komma in på hans hemsida. Han föddes 1956 och är en amerikansk sångare, låtskrivare, skådespelare och filmregissör, mest känd för sinn banbrytande countrymusik. Klicka här om ni vill läsa mer om honom. Den bästa versionen var inbäddad så denna får duga.

Tack Annelie för att du ville vara med och önska musik i min blogg. Jag önskar dig och alla andra bloggläsare en härlig fredag

Denna film blev en överraskning för mig för den var så lågmäld, känslosam, hoppingivande men ändå så tragisk och tankeväckande. Det känns som om detta redan håller på att hända nu när folk i fattiga länder måste göra stora eftergifter för att överleva. Dom som har resurserna drar sig inte för att betala hur mycket som helst för att få nästan evigt liv. Jag är själv en reservdelsmänniska och är glad att jag kunde få en konstgjord höftled men det är ingen annan  levande människas höftled jag fått. Filmen var väldigt välspelad och intressant. Man kände verkligen för dessa personer och deras öden. Den var lite diffus långt in i filmen och det tog ett tag innan man förstod vad det var frågan om. Jag hade nämligen inte läst handlingen i förväg. Min son har tipsat mig om att skippa att göra så ibland för då blir man lite överraskad och det känns som ett oskrivet blad

För regin står Mark Romanek

I rollerna ser vi:

Charlotte Ramplin

Keira Knightley

Sally Hawkins

Carey Mulligan

Andrew Garfield mfl

Klicka här för att läsa en recension som jag kan skriva under på. 

Filmen får 4 lungor av 5 möjliga av mig 

Jag brukar se programmet "Halv åtta hos mig" och dessutom gillar jag Helge Skoog till tusen. Fast programmet var bättre förut när dom blandade olika människor och även såna som inte hade det perfekt hemma. Denna veckan tar ju priset i smaklöshet. I måndags när en manlig 61 årig konsult med smak för inredning stängde in några stackars fiskar i höga smala glas som dekoration på matbordet, då var måttet rågat. Dom rymdes knappt och fick simma runt hela tiden.  Fiskarna kommer i chock och har ingenstans att gömma sig. Det var så dumt så jag bojkottar programmet resten av veckan. Det finns en anledning till att såna fiskar skall ha ett rymligt akvarium med växter och ställen att dra sig undan på. Det går inte att länka till måndagens avsnitt (Svt Play)  för det har tillfälligt tagits bort. Det är kanske fler som reagerat. 

För nåt år sedan på "Förkväll" så visade dom upp levande inredning. Det bestod av ett antal instängda fjärilar i en kupa där dom bara kunde flyga runt för att underhålla när man får gäster som nåt annorlunda men för mig känns det makabert och verklighetsfrämmande. Vad har vi för rätt att göra så mot djuren hur små dom än må vara. Fjärilar skall flyga fritt utomhus i sitt rätta element. Hur tänker dom som kommer på nåt sånt och även dom som går på detta?. Ibland tror man att det är ett skämt när man hör och ser vissa saker på tv.  Klicka här för att se vad jag skrev om detta förra året i ett inlägg. Det står skrivet långt ner i inlägget

Klicka här för att komma in på en blogg där det står väldigt bra skrivet om detta med fjärilar som levande inredning. Väldigt skrämmande och bissart också om hur en del använder dom i presentbuketter och stänger in dom med ett nät så dom stannar kvar där. Jag skulle släppa ut stackarn direkt.

Nu har vi haft vårt besök av hon som driver stationscaféet i Stockaryd. Annelie och hennes kompis Marianne. Vi tog först en kopp kaffe hos oss. Sen åkte vi ut och visade dom samhället. Dom har ju ett eget café så dom tyckte det var roligare att fika hemma hos oss och se hur vi har det. Jag har inte orkat baka på ett tag så vi köpte kaffebröd på Ritz konditori och det tyckte dom smakade jättebra. Vi invigde även den nya termoskannan vi köpte på Stockaryds loppis. Den funkade jättebra och håller värmen.

Klicka här för att komma in på Stockaryds Stationscafés facebook. Klicka här för att komma in på Stationscaféets hemsida  

Dom hade helt nybakade kanelbullar som vi köpte för att känna att det var kanelbullans dag. Mr T och jag åt en skinksmörgås.

Här sitter Marianne till vänster och Annelie till höger. Annelie har samma långa mörka hår som jag hade för ett antal år sedan. Dom ville inte vara med på bild och det respekterar jag.

Vi visade bl.a vår fina campingplats men sen tog jag inga mer foton. Vi hade i alla fall jättetrevligt tillsammans så det blev väldigt lyckat.

  Klicka här för att komma in på Dan Hylanders hemsida. Klicka här för att komma in på Py Bäckmans hemsida. Klicka här för att läsa om när vi såg en konsert med Py Bäckman i Hagshults kyrka

Här kommer Raj Montana band med låten "Svart kaffe". Det var Dan Hylanders och Py Bäckmans gemensamma kompband. Namnet kommer ursprungligen från bandets ursprungliga namn, Ray Montana and his Moonlight Boys. Medlemmarna i bandet har varierat över åren. Många av dem ingick i vad som på 1980-talet kallades för studioeliten. Bandet upplöstes 1985. 1997 återuppstod bandet för en återföreningsturné samt en samlingsskiva

Den här bilden fick jag mig tillsänt av min son över mms. Jag önskar att det fanns en sån medicin som man kunde dela ut till vissa myndigheter och politiker. Vi har fått ett väldigt människorfientligt klimat i Sverige. När dom kan skicka tillbaka en 91-årig kvinna som bott i Sverige i många år till ursprungslandet.. Dessutom börjar vård och omsorg tappa sina konturer. När jag arbetade inom vården några år så var det väldigt noga med att vårdtagarna skulle ha det bra och få bra hjälp så fort det behövdes. Dessutom var maten ätbar och det fanns Arbetsterapier som fungerade jättebra, det blev billigare för samhället att folk mådde bra på ålderns höst.

Klicka här för att läsa senaste nytt ang den 91-åriga kvinnan som skulle utvisas. Hon är svårt dement, synskadad och hjärtsjuk ändå hade dom tänkt hämta henne med polis så visst behövs en massa "Empatipiller"

För att inte tala om skolan där klasserna blivit  så stora så många får inte den hjälp som behövs. Kuratorer tas bort från skolan så barnen har ingen att gå och prata med när det krisar. Ungdomsgårdar läggs ner men det kan kostas på en massa onödigt som vi kan vara utan. Yrkesutbildningarna såsom AMU verkar ha gått ur tiden. Jag har själv gått på AMU tre gånger och där blandades praktik med teori och  det passade mig och  många andra. Jag fick upp mina betyg betydligt.

Sen att bli sjuk och åka in på sjukhus känns inte lika tryggt längre eftersom dom skickar hem folk alldeles för tidigt många gånger p.g.a personalbrist. Vi har läst om många fall på sista tiden som har mist livet p.g.a att dom blivit hemskickade utan vård eller rejäl undersökning. Det är väl så att den bästa vården skall tillfalla dom som har pengar och vi andra skall få sämre vård om nån alls. Då blir det som i USA där dom har speciella sjukhus för dom mindre bemedlade. Det har dragits in på personal överallt och ändå kan politiker stå och mala om att arbetslösa inte vill jobba. Om det anställs lite mer folk så kommer allt att fungera mycket bättre men det vet ju alla men det får ju inte kosta så arbetsgivare vill helst ha ett litet antal anställda och dom får sen jobba övertid tills dom stupar, helst utan övertidsersättning. Facket verkar ha kapitulerat fullständigt. Listan kan göras lång på alla galenskaper men jag sätter punkt här.

Här är en av sångerna från filmen "Hereafter". Lullaby song med Sia Furler. Hon föddes 1975 och är en Australian pop, downtempo, och jazzsångerska och låtskrivare.

Vi skall träffa två trevliga personer i dag som vi skall visa runt i samhället. Berättar om detta i ett senare inlägg. Ha nu en fin dag och sköt om er...  

Glöm inte att det är kanelbullens dag i dag...  . Fast jag skall försöka förtränga detta...   Det blir nog en smörgås istället och sen får jag nöja mig med att känna lukten av färska kanelbullar...  

Klicka här för att läsa om kanelbullens dag. Jag tänker extra mycket på min mamma i dag som bakade fantastiska kanelbullar. Hon bredde på rätt mycket smör på den utkavlade degen och sen socker och kanel. Hon måste ha haft nån annan hemlig ingrediens för dom smakade ljuvligt...  Tack älskade mamma...  

Jag hyrde en film häromdan som jag inte hört talas om så jag blev glatt överraskad när den var så bra. Filmen heter "Hereafter" och är ett drama/fantasy från 2010. Vi får följa tre personer vars öde påverkar varandra. Vi följer Marie Lelay som har en nära döden upplevelse som påverkar hennes liv. sen får vi följa Marcus som förlorar sin bro Jason. Sist men inte minst får vi följa George som efter en olycka när han var liten kan komma i kontakt med döda människor. Under filmen får vi följa dessa tre personer som kommer att mötas.

För regin står: Clint Eastwood

I rollerna ser vi: Matt Damon, Bryce Dallas Howard, Jay Mohr, Jenifer Lewis, Derek Jacobi, Mylene Jampanoi, Lyndsey Marshal , George McLaren 

Jag hade inte räknat med att filmen skull  vara så bra. Det enda felet var att den var alldeles för kort. Den hade gärna kunnat pågå en timme till. Matt Damon är fantastiskt bra i filmen och jag tycker han blir bara bättre och bättre som skådespelare. Även barnskådespelaren (George McLaren) spelar så man nästan faller i gråt, så inlevelsefullt. Filmen börjar väldigt dramatiskt med en tsunami på ett ställe där en av huvudpersonerna befinner sig just då. Hon får då en nära döden upplevelse som gör att hon har lite svårt att klara sitt jobb som reporter på tv. Trots ett allvarligt ämne så är filmen behaglig och spännande på ett lågmält sätt. Jag vill inte berätta mer för det var toppen att se filmen när jag inte hade läst på nåt i förväg.

Jag ger den 3 starka spöken av 5 möjliga. Den hade fått en fyra om den varit lite längre och slutet lite mer utförligt.

När jag var nere i samhället så ringde min man och sa att dom öppnat en ny second hand som heter "Frejas Bod" Jag kunde inte låta bli att gå dit och kolla. Butiken ligger vid AME (Arbetsmarknadsenheten) 

Deras öppettider är:

Måndag 10-15

Onsdag 12-18

Torsdag 10-15

Här går man in till stället     

Dom hade flera olika rum och det var luftigt och fint. Jag frågade om jag kunde få fota men det var dom lite osäkra på om jag fick så jag tog några bilder på håll. Det är ju reklam för dom och nyss hade Jönköpingsposten varit dit och gjort ett reportage och fotat.

Här fanns det kläder, väskor skor och lite annat.

Här ser man lite möbler, tv, kopparsaker mm. Dom har även en källare lite längre bort med större möbler.           

Jag hittade världens fynd för 2 kr/st. Orginalgalgar från 50-talet som är mjukplastinklädda. Såna säljer dom ibland på Tradera och mina föräldrar hade några liknande men lite större och blankt plast med nitar.

Dom var helt oförstörda och superfina så nu hänger dom i hallhyllan och ser färgstarka ut.