Min bloggvän "Tant Glad" Skrev ett sånt bra inlägg i går ang mobbning. Det var en påhittad (fiction) historia som blev som en liten novell och debattinlägg på samma gång, hon skrev den själv. Klicka här för att komma in och läsa i hennes blogg. Många tankar dök upp i mitt huvud  för jag blev själv mobbad av en kille i skolan men inte av nån annan och han hade siktat in sig speciellt på mig 

Här ser ni mig som komfirmand  

Jag hade det mörkaste håret i skolan och han skrek ofta "Digerdöden" och svarta döden efter mig och jag kom ihåg att jag var lite rädd för honom. En gång skrek han efter mig "Svarta Malin" och det är nog det enda jag är tacksam för när det gäller honom för namnet gillade jag och när jag var 15 år så döpte jag mig till Malin i och med att jag konfirmerade mig. Det roliga var ju också att jag blev ensam med det namnet som var ovanligt då. På den tiden hade man tuperat hår och massor av spray så när prästen skulle hälla vatten över håret så rann det bara av...  det var som impregnerat. 

Utanför Sundsvalla Kyrka 

Jag kom ihåg att prästen hette Önedahl men inte förnamnet och vi höll till i Sundsvalls kyrka. Jag blev inte av med mitt vanliga namn Margareta så det fick bli mitt andra namn och hette man så blev man oftast kallad för Maggan. Jag blev aldrig påhoppad och slagen av killen utan det var mer psykiskt och lite hotfullt. Klicka här för att komma in på en sida och läsa vad en person skriver om mobbing 

Här ser ni mig längst till höger. Jag gick på dansskola ett tag och då fick man uppträda på högtider och här ser det ut som jul.  

Han som mobbade mig hade sett mig en gång på gymnastiken då jag hade gympadräkt som man hade då och den var blå och på fötterna sockiplast...  Då ropade han att jag hade tjocka lår och det trodde man naturligtvis på då så jag fick lite komplex. När jag i dag kollar på bilder så var dom inte alls speciellt tjocka än om jag hade lite mer formade ben än flera andra i klassen utan att för den delen vara tjock. Det är synd att det fotades så mycket mindre på den tiden och man har inget filmklipp på sig själv som skulle vara så roligt att se nu.      

Han retade mig även för att jag hade frågat en lärare om jag kunde få ha både syslöjd och träslöjd för det var ovanligt på den tiden så han skrek ofta "Tjejen som vill ha träslöjd" och skrattade rått men jag förstod redan då hur galet det var att inte både tjejer och killar fick pröva på lite av varje. Så när min son gick i skolan så var det så roligt när han hade sytt både en kimonomorgonrock och en ryggsäck. 

När jag sen slutade skolan så trodde jag att jag blivit av med min plågoande men han dök upp på Sporthallen i Sundsvall där jag och några tjejer och killar skulle gå mannekänger för min mammas ena väninna hade garnbutik och vi skulle då få visa stickade kläder. Jag var nervös redan sen förut för jag var otroligt blyg och nu kom detta orosmomentet också men jag bet ihop och gick ut. Då såg jag honom i ögonvrån och han hånlog så jag vände på kortsidan istället för långsidan. Då skrek han "Mannekängen som vände på kortsidan" så alla hörde. Jag skämdes och jag tror jag grät efterråt och kände mig misslyckad som gjort ett sånt fel. Jag kan tillägga att jag tänker aldrig på skolan som nån givande och rolig tid och det beror inte bara på denna kille utan även lärarna. Jag hade en enda lärare som jag tänker på med glädje, då lärde jag mig mer än under hela skoltiden.

Jag tänker ändå på honom lite då och då och undrar vad det blev av honom. Jag kom inte ens ihåg vad han hette men jag har nu sett honom på en bild i ett album där jag har ett klassfoto och jag kände igen honom direkt, det slog mig att han var lika mörkhårig som mig.  Detta var ju ingenting motför vad andra får stå ut med och det blir så våldsamt ibland så ungdomar tar livet av sig. Det borde göras mer och ha bättre uppsikt över barnen i skolan så det stoppas i porten. Klicka här för att läsa om mobbning. Tyvärr så existerar det även vuxenmobbing som jag själv var utsatt för på ett arbete men det är en annan historia.

Du fick igång min hjärna fru Glad...  

Jag äter antagligen frukost här och det var när vi bodde i ett modernt nybyggt hyreshus som var 3 våningar högt och området hette Vinkeltået. Vi går på minnenas allé nu när vi rensar och det är tur att bilderna varit i album så dom inte är helt förstörda. Dom är bättre i verkligheten än dom blev inscannade. Kolla in mjölkflaskan till höger...  det känns som det var 100 år sedan och rätt overkligt. 

Nu önskar jag er en härlig onsdag och hoppas ni har en fin dag att se fram emot.  

#Mannekäng #Mobbing #Glad #Sporthall #Sundsvall #Träslöjd 

 

TjockMorsan

2 april 2014 08:48

Det var trevligt att få följa med dig tillbaka till barndomen, även om just det du berättade om var ledsamt. Jag var väl aldrig direkt mobbad så att jag var utfryst och ständigt påhoppad, men eftersom jag var rund och blyg så fick jag min beskärda del. Tillräckligt för att tycka att flera av skolåren var jobbiga och några skolåterträffar har jag aldrig velat gå på.

Även som mamma har jag fått uppleva jobbiga perioder då mina barn blivit utsatta på olika sätt. Äldsta sonen var för snäll, så redan i sandlådan upptäckte andra barn att man kunde ge sig på honom, då han aldrig försvarade sig och under skoltiden var det alltid några som gjorde hans liv jobbigt. Och båda mina döttrar har ju fått uppleva utfrysning i skolan av dem som tidigare varit deras vänner.

Igår när jag var och samtalade med min kurator så kom vi just in på hur vanligt det är att känna olust för sin barn/ungdomstid när man tänker tillbaka och väldigt få människor längtar tillbaka till tonårstiden. Tack och lov var inte allt nattsvart, det finns ljusa och trevliga minnen också... :)

Ha en fin dag!
KramKram!♥

http://tjockmorsansblogg.blogspot.se

Malin wiper

2 april 2014 09:02

Jag tycker att det också var mobbing för utfrysning tar hårt när man är liten. Jag har inte heller velat gå på några skolträffar. Vad tråkigt att dina barn blivit drabbade också. Jag var själv för snäll och det har jag förstått inte är nån bra egenskap tyvärr

Det är som du säger att man har ju ljusa minnen från andra perioder i livet och det fanns nog nåt roligt under skoltiden som man har glömt. Utflykter och resor man fick åka på var minnesvärda

Tack för din fina och rörande kommentar

Ha en skön dag
kramar

 

Annelie

2 april 2014 09:54

USCH & FYYYY för mobbning, peppar så har jag aldrig varit utsatt för det. Inte min son heller.
Men, det är SKRÄMMANDE vad elaka barn kan vara, ja vuxna också för den delen när det förekommer vuxenmobbning. :-((

Wow, vilket hår du hade när du konfirmerade dig..

Sockiplast ja,, det hade jag också i småskolan. Det är ju som du säger,, inget bra för foten/fotleden, noll stöd.
Undrar om det finns än idag..??!!

Härligt att ha kvar såppas gamla bilder som den du har när du sitter och äter frukost.. :o)
Finns inte så jättemånga bilder på mig heller från min barndom,, några har mamma & pappa hemma hos sig.
Jag har ett när jag sitter som 6-månads bebis i en fåtölj.

Sköt om dig vännen... // Varma kramar från ett soligt Skåne.

http://minegen65.blogspor.com

Malin wiper

2 april 2014 13:27

Det verkar inte gå att få bukt med denna mobbing. Jag hade sånt tuperat hår så det såg jättestort ut. Jag har fortfarnade tjockt hår så man får vara glad för det lilla som finns kvar av ens person.

Jag tror att det finns kvar såna sociplast för jag såg dom nånstans för ett tag sen. Det finns rätt mycket bilder på vår familj sen förr så mina föräldrar fotade mer än många andra.

Vad kul att du har kvar en sån bild. Jag har också babybilder på mig.

Sköt om dig själv
kramar

 

Petra

2 april 2014 14:36

Har själv blivit mobbad min skoltid var från klass ett till klass nio ett rent helvete!! Jag gick första året på gymnasiet sen orkade jag inte mer med skolan trots att jag inte blev mobbad i gymnasiet men jag mådde för dåligt för att gå i skola!! Detta har hängt med mej hela livet tyvärr!!! Så mobbing sätter sina spår! Kram på dej.

Malin wiper

2 april 2014 16:42

Så tråkigt att höra Petra, det gör ont i mig. Sånt skall man inte behöva stå ut med. Jag berättade inte allt i inlägget för då hade det blivit lite för långt så jag förstår dig precis. Jag slutade också skolan tidigare men sen har jag gått på vuxenutbildningar där jag blivit mycket bättre behandlad och fick upp mina betyg.

Det är precis som du säger att mobbingen sätter spår och man har alltid det med sig än om man försökt bearbeta så sitter ändå en tagg kvar.

Tack för din kommentar ang detta. Stor varm kram till dig som är en toppenfin tjej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                         Här en minnesbild där min son är ute och seglar med sin pappa 1987, då var min son 14 år. Dom stannade lite i Stockholms skärgård. Bron man ser bakom är Djuröbron. Bakom båten ser man en annan båt som har hängt ut t...

                          Detta är en minnesbild från Österlo som ligger en bit från Sundsvall och åker man vidare så kommer man till Stöde. Mina föräldrar hyrde en Banvaktsstuga i Österlo i och med att min mamma arbetade på SJ och hade den...

    Sveriges Radio Läste för några dagar sen att skådespelerskan Meta Velander dött. Hon fick ändå bli 100 år gammal men hon kommer ändå att vara saknad för jag gillade henne och hon var en bra skådespelare och verkade vara en fin och ödmjuk p...

  En dag var vi in på Röda Korset second hand och då såg jag denna barncykel som var helt i trä och kom från Kinderkraft. Den såg helt ny ut och kostade 200 kr. En ny sån kostar över 1000 kr     En bild helt från sidan       På en ...

    Jag såg en PLYMOUTH SATELLITE från 1967 på en parkering på Erikslund då vi var dit i fredags     Här ser man den silverglänsande bilen från sidan med sitt röda tak, så tjusig. Jag hoppas vi kan gå ner till Carlsson på Kajen nästa tors...