Stevie

27 februari 2011 23:49

Du ska bara fråga Din mamma om saker,
då tränar Du hennes hjärna.
Och hon kan berätta om den gamla goda tiden.
;)
Wow! Bloglovin’ blir sämre och sämre på att leverera:

27 februari, 23:40

” Dansk Grand Prix Vinnare 2011 ”
hämtat från: ESTHONIAN ANGEL klockan: 20:00

” Cry For You in Paradise ”
hämtat från: ESTHONIAN ANGEL klockan: 17:00

” Till Minne av ett offer ”
hämtat från: ESTHONIAN ANGEL klockan: 12:00

Malin wiper

28 februari 2011 11:00

Jag har gjort ett minnesalbum till henne för några år sedan som vi kollar i varje gång vi är där. Träning är viktig som du säger. Skall kolla på dina länkar

Ha en fin dag
kram

-Nena-

28 februari 2011 01:15

Åh vad jag känner igen den där känslan.
Nu är ju inte min mamma dement men jag har gått igenom det i vuxen ålder med min mans farmor och mormor och med min älskade morfar som jag besökte var vecka i många år.
Det är en hemsk sjukdom för både den drabbade men även för anhöriga (kanske värst för dem).

Din mamma är jättfin!
Hade inte alls gissat på att hon ska bli hela 88 år i år

Kram min bloggvän!

Malin wiper

28 februari 2011 10:59

Ja då vet du hur det känns. Ingen höjdare. Vad fint att du besökte din morfar så ofta. Ja mamma är jättefin och ungdomlig

Ha en fin dag
kram

Lena

28 februari 2011 08:01

Va lika ni är!!! Min mans pappa var ju dement så jag vet vad du talar om. men de är lyckliga i sin värld! Demens är en anhörigsjukdom istället.

Kram

Malin wiper

28 februari 2011 10:58

Alla säger att vi är så lika ;) Ja då vet du vad det vill säga. Tråkigt att din mans pappa också var dement. Det är verkligen vi anhöriga som mår sämst

Ha en fin dag
kramar

Annelie

28 februari 2011 08:06

Jissses sååå liktdu är din mamma.. <3

Fin hon var i blusen, hon är så vacker för att vara 88 år detta år, härligt och se.
Förstår det måste vara jobbigt när din egen mamma inte känner igen dig, måste vara jättesorgligt.
Men, hon blir glad för besöket ändå..??
Eller tycker hon det är obehagligt att få "okända" kommer och besöker henne..??

Ha det bäst kära du och ta hand om dig.. // Kramen Annelie

Malin wiper

28 februari 2011 10:57

Alla säger att vi är lika ;) Ja du hon är fin för sin ålder och en spirituell och glad person. Det är verkligen sorgligt och man vänjer sig aldrig. Hon blir ändå jätteglad bara att nån är i närheten så hon får lite stimulans. Hon är snäll mot alla.

Ha det bäst själv kära du
varm kram

≈Sanna≈

28 februari 2011 08:49

Jag skulle gärna byta stol med dig, tänk så skönt att få komma till frissan. Min stol kommer nog dessutom vara mycket dyrare.
Jag förstår om du blir nedstämd av besöket hos din mamma, jag känner samma sak hos farmor som är ett år yngre än din mamma. Jag tycker att blusen blev riktigt fin på din mamma. Hoppas hon var nöjd med den.
KRAM!

Malin wiper

28 februari 2011 10:55

Ja du det var så skönt att bli ompysslad. Ja du det är ingen höjdare när ens anhöriga blir senila. Då antar jag att din farmor också lider av demens. Ja hon blev så snygg i blusen och det glädjer mig

Ha en fin dag
kram

Helga

28 februari 2011 08:50

Så fin hon är i blusen. Den passade ju perfekt!

Jag förstår att det är tungt med din mamma. Jag har haft en farmor med demns och min svärfar gick bort i Alzheimers... kram!

Malin wiper

28 februari 2011 10:54

Ja hon blev jättefin i blusen. Den är snyggare på henne än på mig. Ja men då vet du hur det känns. Alzheimers kan man ju få rätt tidigt och det är ännu mer plågsamt för dom anhöriga

Ha en fin dag
kramar

Maya

28 februari 2011 09:17

Hej Min Vän!

Det är helt förståeligt om Du inte orkar blogga efter en heldag på vift och när man är lite down. Du behöver inte tänka på oss andra, tänk på Dej själv i första hand och ta hand om Dej! Be inte om ursäkt!

Vad gäller demens så förstår jag precis hur det känns, det är en sorg som man behöver arbeta med. Helt naturligt att känna sej ledsen. Men starkt att prata om det. Min farmor blev snabbt dålig i demens innan hon gick bort och hon kände inte igen sina barnbarn, och sex av sina sju barn. Bara pappa som är äldst kände hon igen. Och mej kallade hon Monica, som är hennes systerdotter. (Hon minns inte ens att hon rökt i femtio år!) Jag tog det så hårt att jag inte orkade besöka henne sista tiden. Men det var mitt beslut och jag ångrar det inte för jag ville minnas farmor som hon en gång var. Glada Hanna, min farmor! Hon är ändå i ljust minne bevarad.

Jag tänker på Dej idag! Ingen stress nu. Ta hand om Dej och låt bloggen vila!!!

Kram!

Malin wiper

28 februari 2011 10:53

Tack för dina värmande ord ;) Jag känner mig bättre nu och har fått blivit lite ompysslad hos min duktiga och trevliga frissa. Ja men då vet du hur det känns som har haft en farmor med samma åkomma. Jag har också svårt att besöka min mamma numera och det är tydligen vanligt. Ja du man får bevara dom som ett ljust minne som du skriver. Tack för att du delade med dig. Du är så gullig men nu är jag igång igen men har inte hunnit ut på era bloggar än..

Ha en fin dag vännen
varm kram

Mia

28 februari 2011 13:50

Åh vad fin hon är din mamma. Jag förstår att du är ledsen. Jag vet som jag skrivit förut hur det är. Härligt att få vara nära. Kram fr Mia i Kba

Malin wiper

28 februari 2011 13:53

Tack för dina gulliga ord, dom värmde. Ja du vet ju hur det känns. Mamma är väldigt kramig av sig så det känns så bra att få vara henne nära.

Ha en fin dag
varm kram