I dag är det 5 år sedan min pappa gick ur tiden och vi skulle ha åkt till graven men min man har haft besvär av sin divertikulit i några dagar så han orkar inte följa med. Jag kanske åker ensam men jag är osäker eftersom han legat inne med dropp flera gånge för denna sjukdom. Det var ett år sedan han låg inne sist. I dag är han lite bättre men säger att han kanske kan åka i morgon. Jag har inte bestämt än och det får inte bli för sent eftersom jag är urusel på mörkerkörning.

Dessa 5 år har gått så fort och först nu känns det inte lika smärtsamt men sorgen finns alltid närvarande. Iband kommer den över en med all sin kraft och smärta och då är det jobbigt. Pappa var en stor hästälskare och spelade ofta på trav och har nog besökt alla dåvarande travbanor i Sverige. Han har jobbat med hästar i det militära som mycket ung man. Han är begravd på en skogskyrkogård och det passar honom utmärkt sån naturälskare som han var. Det mest lyckade är att det finns en stor hästhage med travhästar på andra sidan gatan om kyrkogården.

Han följde med sin tid och var inte så nostalgisk som jag varit dom sista åren. Han var först i familjen att skaffa en video och på den tiden var dom toppmatade. Han älskade att se på film och hyrde filmer rätt ofta. Pappa var även väldigt noga med sina kläder och ville alltid vara välklädd och fräsch. Dessutom var han konstnärlig och älskade musik. Matlagning var hans stora intresse och vi andra i familjen har fått njuta av hans gourmétiska mat. Allt var dock inte en dans på rosor utan han var en komplicerad person med många bottnar.  

Så här såg en toppmatad videobandspelare ut på den tiden.

Klicka här för att gå in på en sida där dom har massor av olika gamla spelare.

   Med allt detta vill jag säga "I miss you"        

 

≈Sanna≈

12 februari 2010 11:43

Vad tråkigt om ni inte kommer iväg till graven men din pappa hade nog haft förståelse. Vad kul att han också gillade hästar, jag älskar ju travhästar, speciellt den jag hade som också gick bort för 5 år sedan (i Jan).
Kul med en blå ros, jag och min man köper alltid blå rosor, dock så var de slut i affären nu och det fick bli röda istället.
Förstår att du saknar din pappa. Stor kram till dig idag!

http://cdwoman.blogspot.com

 

margit

12 februari 2010 15:53

Hej Wiper! Ja åren går...när man ser tillbaka på sina föräldras dödsdag...man tycker kanske det inte var SÅ länge sen...Detta påminde mig om att det var "årsdag" för min pappas död 9 feb 1986....Jag "glömde då bort det"...men min mammas dödsdag,,,glömmer jag aldrig...trots att det var 28 jan 1959....Pappa stod inte mig så nära...jag flyttade "hemifrån" när jag var 15 när mamma dött och jag bodde på YRKESSKOLA, internat...och när jag var klar med skräddarutbildning...när jag var 18 år så flyttade jag från Vännäs (i Västerbotten) till Värnamo...och jobbade på en Konfektionsfabrik...Det var många mil...hem...en mycket lång flyttning.
Ja livet förändras för oss alla...och livet måste alltid gå vidare för dem som blir kvar....
Många kramar och ösnkar dig en trevlig/fin fredagkväll med maken!

http://margitholm.blogg.se

 

Petra

12 februari 2010 15:58

Ja det är alltid ledsamt med års dagar då kommer minnerna och oftast dom goda och bra minnerna (så är det för mej)!!jag tror att det är dom minnerna man ska komma ihåg och vårda ömt!!Kram!!

http://petrano1.bloggspace.se

 

wiper

12 februari 2010 16:46

Sanna: Ja han var som dig hästälskare. Jag fick följa med honom ofta för att kolla hästar som barn. Tråkigt med din travhäst som gick bort. Den blå rosen hämtade jag från en sajt. Ja man saknar dom som inte finns längre.

Ha en fin fredag
kram

margit. Ja du miste ju din mamma jättetidigt. Vad du har fått gå igenom mycket och klarat dig själv. Du är så stark. Vi bor 4 mil från Värnamo nu så där är vi ibland. I Vännäs har jag varit en del.

Ha en fin dag själv med din Lasse
kram

Petra: Ja det är det verkligen. Du har ju själv mist din mamma och alldeles för tidigt. Du har så rätt i det du säger kära vän

Ha en fin fredag
kram

http://wiper.bloggplatsen.se

 

Lisa

13 februari 2010 00:00

Åh så jobbigt tycker jag,,,snart är man där själv och jag bävar för den dagen mina föräldrar går bort,,
Men man får som du gör nu minnas det fina o roliga även om sorgen och smärtan blir tung att bära..
Kramar om dej min goa vän!
Ps..Roligt att du gillar mej som Festival värd(fniss)

http://dagslandan.bloggagratis.se

 

wiper

13 februari 2010 14:41

Lisa: Ja du det är det många som gör. Ja du man får tänka på det som varit och allt varar inte för evigt.

Ja du är en toppenfestivalvärd ;)

Ha en fin dag
kram

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    En dag på vår promenad runt kyrkbacken så gick vi förbi Stadsmissionen på Skolgatan 8. Där har dom en mötesplats, café och second hand. Vi har varit dit några gånger så jag har skrivit om dom. Här sitter min man utanför det fina gamla gula t...

    Jag har inte så mycket bilder just nu så jag tar detta inlägg som nästan var klart. För ett tag sen så promenerade vi runt på Asea torget och där har dom mot huset en massa pelare och sånt gillar jag. Det har varit tomt ett tag i deras lokal...

               Amanda Jensen med en ny skiva och här framför hon låten Ransoms. Jag fick gåshud                                                  Jag såg på Carina Bergfeldts talkshow i går och där var bland annat Amanda Jensen inbjuden. Ho...

                    Denna film såg min son och jag tillsammans i tv rummet sist han var hit. Den heter Guardians of the galaxy volym 2 från 2017. Det är en blue ray i 3D så vi fick ha 3D glasögon på oss. För regin står James Gunn. Klicka här för...

  I går var jag till Västerås sjukhus för återbesök efter min cancer. Det har nu gått ca 7 månader sen jag blev opererad så detta var det första besöket efter operationen i Linköping. Vi träffade en jättegullig kvinna som vi brukar träffa på Rö...