Det är sånt kaos i lägenheten nu så jag höll på att råka ut för en olycka. Dessa gardinstänger stod lutade mot ett hörn i vardagsrummet där jag höll på att rensa. När jag tagit bort sista kartongen i det hörnet så rasade dom ner över dörröppningen och jag hade så bråttomt så jag vände mig om och gick rakt på stängerna och ramlade raklång men jag hann tänka: skall jag skada armen eller slå sönder näsa och glasögon...  Jag valde armen  så jag lyckades vända i luften och ramla på sidan...  Det har hänt en gång tidigare när jag hade för bråttomt ur en buss där dom stannat på fel ställe och det var isgata utanför. Naturligtvis så hade jag så bråttomt ut så ingen hann varna mig än om dom försökte. Då valde jag på om jag skulle slå sönder knät eller näsan och ansiktet, valde knät som gjorde att jag för några år sedan fick en snedbelastning och måste byta höftled.

 Trots att dom gått in och rensat brosk från knät 3 gånger. Alla mina skador har jag fått på grund av för hög hastighet och nu när jag blir stressad och inte har nån som helst kontroll över situationen så går jag igång igen för att på nolltid få bort saker från vardagsrummet så vi kan börja sätta upp grejer. Jag börjar känna mig rotlös och vilsen och önskar jag var så cool som min man som inte hetsar upp sig fast han inte heller har ork och lust att flytta.

Så här har det blivit på ena sidan om vardagsrummet och det känns som att bestiga ett berg. Nu efter incidenten, lite vila och kaffe så har jag rensat upp lite och hela hallen står belamrad med kartonger som skall upp till vinden, sånt som skall slängas och sånt som skall till second hand. Nu kan jag inte göra mer förrens min man kommer hem så vi får bära bort sakerna och kan börja igen och till slut få så mycket plats så vi kan hänga upp saker.

Andra sidan rummet som såg bättre ut för några dagar sen. Min man har nog 10 kartonger med bara sladdar, kontakter och annat till datorer. Nu har han lovat att göra sig av med det mesta för han har inget eget rum längre. Jag önskar att jag kunde skriva vad jag känner nu efter att vi hals över huvud var tvungen att flytta för att inte bli tokiga. Det har hänt mer och dom som är ordentliga måste göra allt 100% bättre ifrån sig, lite kryptiskt...  men just nu är jag less på precis allt och min positiva sida är i kris.  Som jag känner nu så hade jag lika bra kunnat flytta ifrån samhället. Jag är en stark person men det kan svämma över för mig ändå eftersom jag inte har samma kraft som innan jag blev skadad och utbränd. Nån sa av välmening att det kan vara nån mening med detta men jag kan inte se det...   

 Jetta  med Take It Easy. Klicka här för att komma in på hennes facebook. 

#Stypa #Kartonger #Gardinstänger #Jetta

 

Pisan

3 juni 2014 13:21

Känner så med dig vännen! Önskar jag kunde krama om dig nu... ♥

Malin wiper

3 juni 2014 13:23

Tack för dina ord som gick rakt in i hjärtat för man känner som man känner och jag är så besviken och ledsen just nu. Du är så snäll vännen

Stor varm kram

 

skrivmoster

3 juni 2014 13:39

Nu är du trött Malin och det är alldeles för mycket omkring dig. Jag känner igen detta att man ser bara allt som ligger där och vet inte riktigt var man ska börja. Vi hade ett helt rum med kartonger från golv till tak när vi kom hit ... jag trodde aldrig att vi skulle komma igenom. Men ... det finns krafter om man bara får lite vila. Jag är som du och E är som T. Försök att vara försiktig så du inte skadar dig i brådskan. "Rom byggdes inte på en dag". Jag kramar om dig och förstår, att detta kostar på och inte var vad ni tänkt er. <3

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Malin wiper

3 juni 2014 15:27

Tack för dina fina och kloka ord vännen. Precis så är det. Fast förra gången vi flyttade så var det inte fullt så jobbigt fast vi flyttade från eget hus. Jag sitter här fortfarande i nattlinne och sorterar papper med min man ;) Förstår att ni hade det jättejobbigt för ni flyttade ju sån lång bort också.

Vi tar det lugnt nu och har en lista att gå efter och då känns det härligt att stryka punkter

Tack fina du för dina värmande ord

Sköt om er ni båda
kramar

 

Cattis

3 juni 2014 15:06

Förstår hur du känner dig för när man är i den åldern som vi är i så vill man bara ha lugn, ro och trygghet.
Det är inte lätt att vara lugn och sansad när man bara har i huvudet att få det i ordning. Hoppas ni får det snart så du kan bli glad igen.

Kram vännen och sköt om dig. Försök att göra en sak i taget hur svårt det än är. <3

http://www.jagmenjag.se

Malin wiper

3 juni 2014 15:29

Precis så är det vännen och jag har flyttat så mycket så det står mig upp i halsen. Just nu känns det mörkt men det kommer nog att ljusna så småningom och dina ord värmer.

Sköt om dig du också vännen. Vi gör nu en sak i taget och stryker på en lista och då lättar det lite. Nu bär min man upp kartonger på vinden som jag har rensat i.

Ha en fin dag
kramar

 

Inger" title="http://blogspot.com]Inger" target="_blank">blogspot.com]Inger Rozén

3 juni 2014 16:28

Hej
När jag ser ditt vardagsrum,undrar jag om jag ska flytta.Och du,det är kö till Hummelsta,och du vet ju var det ligger.Inte ens mitt i stan.
Men om du kollar på äldre inlägg i min blogg kan du läsa om det paret som bodde på Kryddgårdsgatan,det lill gula huset i Enköping.Kram,Inger psJag lånar sonens dator

http://chntohs blogspot.com

Malin wiper

3 juni 2014 20:27

Det är inget att rekommendera och dessutom om man inte vill flytta. Jag skall gå in och kolla om jag hittar det inlägget

Ha en fin kväll
kram

 

Annelie

5 juni 2014 15:29

Phuuu,, vilken tur det gick så bra som det gjorde.
Olyckan är ju framme så lätt och speciellt när det är som du känner nu, en inre stress av att vilja bli klar.

Varma Kramar Annelie

http://minegen65.blogspot.com

Malin wiper

5 juni 2014 15:40

Det hade verkligen kunnat gå illa men som tur är har jag en snabbhet i kroppen som räddat mig många gånger. Nu har jag lugnat ner mig och tar en sak i sänder. Just nu vilar jag med laptopen i knät och struntar i allt ;)

God fina du
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                         Här en minnesbild där min son är ute och seglar med sin pappa 1987, då var min son 14 år. Dom stannade lite i Stockholms skärgård. Bron man ser bakom är Djuröbron. Bakom båten ser man en annan båt som har hängt ut t...

                          Detta är en minnesbild från Österlo som ligger en bit från Sundsvall och åker man vidare så kommer man till Stöde. Mina föräldrar hyrde en Banvaktsstuga i Österlo i och med att min mamma arbetade på SJ och hade den...

    Sveriges Radio Läste för några dagar sen att skådespelerskan Meta Velander dött. Hon fick ändå bli 100 år gammal men hon kommer ändå att vara saknad för jag gillade henne och hon var en bra skådespelare och verkade vara en fin och ödmjuk p...

  En dag var vi in på Röda Korset second hand och då såg jag denna barncykel som var helt i trä och kom från Kinderkraft. Den såg helt ny ut och kostade 200 kr. En ny sån kostar över 1000 kr     En bild helt från sidan       På en ...

    Jag såg en PLYMOUTH SATELLITE från 1967 på en parkering på Erikslund då vi var dit i fredags     Här ser man den silverglänsande bilen från sidan med sitt röda tak, så tjusig. Jag hoppas vi kan gå ner till Carlsson på Kajen nästa tors...