God morgon till en ny och förhoppningsvis bra dag då vi sovit till 10.00...  förra inlägget skrev jag i går och tidsintställde. Nu kommer dagen att bli kort och vi skall sätta oss och äta en långfrukost..  . Vi har så rörigt hemma med massor av kartonger och lådor som man går och styper på...  Det är ju inte precis mysigt  och det  känns som vi inte bor här längre. Det är bara att ge sig till tåls, ingen idé att bära upp kartonger till vinden igen. Mr T tog ner 6 st och av dom blev det 3 kvar när jag rensat bort en massa saker som vi ändå inte kommer att använda mer. Nu tar vi upp 3 åt gången från källaren och rensar och sen vilar vi. Det funkar bättre om jag tar många pausar.

Vi har nu tömt allt i våra två "Billyhyllor" och har satt ut dom på nätet för att se om dom går att sälja. Syrran sa att en del är ute efter såna hyllor som är utgångna och i dom färger som IKEA hade förut.    

Dom här likörglasen som vi köpt på second hand kommer vi också att göra oss av med.  Dom ser så stora ut på bild men är mycket mindre. Dessa kan man hitta som vinglas också på en del second hand men det var länge sen jag såg några nu.

Den här aluminiumkoppen skall jag ha kvar för det är en av dom få saker jag har från när jag växte upp. Jag drack ofta mjölk i denna kopp som barn. Jag har även en servettring med mitt namn på som jag fick som litet barn. Nån slags dopgåva än om jag inte blev döpt som baby utan  gjorde jag själv när jag konfirmerades eftersom jag ändå skulle byta namn.

Jag har även tömt skåpet där jag annars har min tändarsamling. Det kommer jag att ta med mig och kanske sätta i hallen i den nya lägenheten.

Detta är en av mina första tändare och är lite speciell med sin kitschighet. För att tända den så trycker man in det bakre benet och då kommer lågan upp längst upp i stolsryggen. Jag köpte den på Mat i Marks Fyndlager för många år sedan. Nåt sånt går inte att få tag på numera. Då samlade jag bara på roliga och knäppa tändare. Klicka här för att komma in på en sida full av kitsch

En cover på Travelling Wilburys låt "Handle with care". Orginalet är naturligtvis bäst men den versionen har jag haft inne förut och nu var jag ute efter bilden i klippet

Jag har sett en film som heter "Limbo" i regi av Maria Södahl. I rollerna ser vi: Line Verndal, Henrik Rafaelson, Lena Endre, Bryan Brown mfl. Bryan brown har man förut sett i bl.a TV-serien Törnfåglarna. Filmen är ett drama från 2011.

Handlingen:

Året 1973 reser Sonia och hennes två barn från Norge till Trinidad. Hennes man (Joe) arbetar där som ingenjör inom oljebranchen. Till en början är det spännande för Sonia att från vardagen till ett liv på en tropisk ö i Karibien men det blir sen en utmaning för familjelivet. Hon får kontakt med Svenska Charlotte (Lena Endre) som är gift med Jos kollega Daniel. Barnen går på privatskolor och kvinnorna förväntar sig njuta av sitt priviligerade men händelsefattiga liv i ytligt umgänge över en coctails. Sonia upptäcker sen att hennes man Joe har varit otrogen men hon försöker hålla fasaden uppe men med ett krisande äktenskap och utan riktiga vänner tappa hon snart kontrollen över vardagen. Sen berättar jag inget mer om ni vill se filmen.

Detta är Line Verndal som spelar huvudrollen i denna film.  Hon föddes 1972 i Oslo och är en norsk skådespelare som vi bl.a sett i TV-serien Himmelblå.

Min Recension:

Det är en film om kärlek, svek och förtvivlan och jag tycker att filmen är klart sevärd. Jag är annars inte så förtjust i Lena Endre men i denna film gör hon väldigt bra ifrån sig och man kan riktigt känna hennes förtvivlan och bitterhet utan alltför stora gester. Hon känner sig fången i ett liv hon inte vill ha längre men har kommit lite upp i ålder och har svårt att kunna bryta sig fri. Det är regidebut för regissören Maria Södahl som snyggt skildrar klyftorna mellan lokalbefolkningen och utlandssvenskarna utan att överdriva. Det får räcka med denna lilla recension.

Av mig får filmen 3 palmer av fem möjliga i betyg 

.

Min man hyrde en film till mig för ett tag sen på vårt "Video Hollywood" och det var en riktigt liten pärla än om  jag inte trodde jag skulle orka se en sån film som handlade om allvarlig sjukdom. Den var så varm, mänsklig och episk i sin karaktär. Det är ju klart man grät en skvätt men filmen var så hoppfull och vacker på nåt sätt  så jag njöt av varje sekund av filmen trots det svåra ämnet. Det går inte att förklara, den måste ses. Musiken i filmen är också jättevacker och njutbar. Filmen är en dramakomedi från 2010 och orginaltiteln är "Aashayein". För regin står Nagesh Kukunoor. Klicka här för att se vilka skådespelare det är med i filmen. Klicka här för att läsa mer om filmen

Här ser ni huvudrollsinnehavaren John Abraham som gjorde en topprestation i filmen. Klicka här för att komma in på hans hemsida. Han föddes 1972 och är en indisk skådespelare och före detta modell. Klicka här för att läsa mer om honom

Här ser ni hans motspelerska som heter Anaitha Nair. Hon spelade otroligt bra och inlevelsefullt. Klicka här för att komma in på hennes hemsida. Hon föddes 1984 och är en indisk film och teater skådespelerska och sångerska.

Handlingen:

Wishes är en inspirerande och bitterljuv saga som påminner oss om att livet är kort och att göra det bästa av det. I Wishes möter vi Rahul Singh, en spelare som vinner 20 miljoner rupier på ett vad och ställer till med en stor fest för att fira vinsten. Alla äter, dricker och dansar till sen natt och under kvällen friar Rahul till flickvännen Nafisa. Han meddelar förlovningen inför alla närvarande och faller strax därefter ihop på golvet. På sjukhuset får han veta att han har cancer och endast 90 dagar kvar att leva. Han lämnar allt bakom sig och flyttar in på ett hospice. Patienterna han möter där får honom att se annorlunda på livet och han bygger relationer med var och en av dem. De sätter färg på hans sista resa. En resa som handlar om kärlek, hat, liv, död men framförallt hopp.

Här ses han med den som spelar hans fru i filmen. Hon hade en mindre roll..

Filmen var så överraskande bra så den får 4 indiska flaggor av 5 möjliga i betyg av mig

Det finns tyvärr ingen textad trailer så denna får duga men man får inte ut så mycket av denna trailer.

Den här fina blomman fick jag häromdan av Mrs A-G och hennes man Mr L-G...  Det ringde på dörren men jag låg i sängen och hade behandlat min nacke så jag kunde inte gå till dörren. När min man kom hem från arbetet så stod  denna fina blomma på trappen...   Jag har haft en sån i den här krukan förut jättelänge men helt plöstligt så blev den dålig och nu har jag en likadan och det känns toppen för jag gillar dessa blommor...   Blomman heter cyklamen och är en lättskött blomma och det är därför min förra höll så länge.  Klicka här för att läsa om blomsorten. Vi har nyss varit på kaffe till dom och sen bjöd vi hem dom på kaffe men då kom detta med nacken så vi fick ställa in.  Först ställde jag den i köksfönstret men den passade bättre i "Cultkrukan"

Graphics, comments and images for social networks!

Vi har sovit tills nu och skall nu till att äta frukost. Ute är det öde och vindstilla. Det är 8 grader varmt och vintern verkar långt borta.

Jag kommer inte att göra så mycket men min man skall rensa ur denna byrå som vi har på altan och sen skall den ges bort till nån eller också hamnar den hos second hand. Sen skall han rensa bort en massar verklyg som vi har dubbelt av och även sånt vi inte har användning för. Nu är det bara källaren kvar att rensa men vi har redan för några månader sen gjort en grovrensning så det är inte så betungande.  Det känns nästan som att börja på nytt igen när vi rensar bort så mycket av gammalt som legat sen vi flyttade in till huset. Ändå har vi rensat varje gång vi flyttat så det finns nästan inget kvar sen vi träffades för 21 år sedan. Endast lite minnessaker. Furubyrån på bilden hade min man när vi träffades men då var den omålad. Han har en byrå på kontoret som också skall bort.

Klicka här för att komma in på Nick Drakes hemsida. Han föddes 1948 i Rangoon, Burma och dog redan 1974 i tanworth-i-Arden, Warwickshire. han var en brittisk sångare och låtskrivare. Han hittades död i sin säng av en överdos antidepressiv medicin. Ingen vet om det var självmord eller om han av misstag överdoserade medicinen. På 80-talet började flera kända artister ange Nick Drake som viktig inspirationskälla. I dag har han blivit en kultartist inte minst bland de unga. Jag gillar själv hans röst.

Klicka här för att kolla på olika bärkassar

  Klicka här för att läsa en artikel min syster skrivit i Markbladet. Den handlar om oseriös insamlingstaktik. Det är min systers man som förekommer på bild i artikeln. Han håller upp en insamlingspåse som dom fått i hans bostadsområde.

Klicka här för att komma in på Mark Knoplers hemsida. klicka här för att läsa om Dire Straits

Graphics, comments and images for social networks!

Sist jag var till Mimmis Magasin så såg jag så fina kaffeunderlägg som jag tänkte köpa men det fanns inte tillräckligt många kvar. Nu hade dom kommit in igen så min man åkte ner och köpte 6 st. Det är akvareller skapade av konstnärinnan Helen Boberg Oscarsso från Skillingaryd. Det är  ett visdomsord på varje inlägg och hon  har även signerat varje underlägg. Dom är plastade så dom är lätta att bara torka av.

Den här boken som hon skrivit och illustrerat köpte jag i maj 2010. 

Klicka här för att komma in på hennes hemsida. Klicka här för att läsa om henne på en sida som heter "Konstnären har ordet"

Här ser man storleken på underlägget. Koppen på bilden är från sisters gifs. Hon är min bloggvän som bor i USA och jag fick denna av henne för ett tag sen.  

Klicka på bilderna så blir dom större.  

Igelkottens elegans är en franskt filmdrama från 2010 i regi av Mona Achache

Handlingen

Madame Michel är en 54-årig portvakt i en småborgerlig fastighet som beskriver sig själv som ”änka, kortväxt, ful och småfet”. Hennes enda lycka är att öppna dörren till rummet längst in, där hon kan fly bort i sin värld av böcker.

I fastigheten bor även Paloma, en brådmogen och livstrött 12-åring, som varje vaken stund filmar allt hon ser med sin videokamera. På sin trettonde födelsedag tänker hon begå självmord. Videofilmerna ska bli hennes domslut över sin stund på jorden.

När en japansk herre i sextioårsåldern flyttar in ihuset blirhan en länk mellan de båda kvinnorna och vänskapen mellan de tre börjar trevande att växa. Men dagen för Palomas 13-årsdag närmar sig händer nåt.

Filmen är baserad på Muriel Barberys succéroman Igelkottens elegans. Klicka här för att läsa lite mer om filmen

Min Recension:

Först tänkte jag nej! skall man få se en 11-årig flicka som står och filmar sin omgivning med en gammal filmkamera samtidigt som hon viskar  hest på franska vad hon känner och tycker om den världen hon lever i. Sen tog den fart och handlingen gick framåt och jag förstod att början var nödvändig för denna film. Jag blev överraskad och skådespelet var på topp från minsta biroll till huvudroll. Det är intressant med filmer som inte är så förutsägbara utan man blir överraskad både mitt i handlingen och på slutklämmen. Jag tycker detta är en verkligt sevärd film full av både värme, sorg och glädje och med ett stort djup i sig. Den unga flickan med kameran var fantastisk och även den kvinnliga portvakten som med små medel fick sin roll att glänsa. Jag kände mig både varm och sorgsen efter att ha sett filmen.

Av mig får filmen 4 igelkottar av 5 möjliga

Tyvärr fanns det ingen trailer på svenska hos Youtube men man får ändå en liten uppfattning 

Jag lånade två filmer på biblioteket och börjar med att skriva om colorado Avenue som jag såg först som är ett drama från 2007. För regin står Claes Olsson och i rollerna ser vi Birthe Wingren, Nicke Lignell, Peter Kanerva, Ylva Ekblad, Irina Björklund, André Wickström, Pekka Strang, Johanna Wingren, Jonte Wingren, Johan Fagerudd, Andreas Wilson, Göran Forsmark och Guy Rosenholm

Handlingen

Colorado Avenue följer en mor och son, Hanna Östman och Otto. Hanna blir tvungen att lämna sitt hem på Rödskäret med sin mor, då hennes far drunknar ute på havet. Hanna blir piga hos familjen Smeds och sparar pengar för en resa till Amerika. Slutligen, år 1893, åker hon dit som 18-åring med glimten av stora pengar framför sig. Efter tio år återvänder hon till sin hemby Siklax med två barn. Med Amerikanska dollar köper Hanna en stenig åker och bygger upp en lanthandel. Butiken blir en mötesplats för Siklaxborna, som så småningom börjar uppskatta den flitiga flickan, "Dollar-Hanna". Efter självständigheten och kriget 1919, då alkoholförbjudet kommit i kraft börjar Hannas son, Otto, sin karriär som en företagare. Han blir kungen av spritsmugglarna, vilket orsakar en hel del besvär åt Hanna. Dollar-Hanna kan inte förlåta sin son för den kriminella vägen han valt.

Recension: 

Jag gillade filmen som var vackert fotad och flera bra skådespelarinsatser. Det är en del tillbakablickar och sånt brukar jag inte gilla men ibland kan det bli riktigt lyckat när man ser tråden mellan nutid och dåtid. Det är en rätt långsam film men samtidigt behaglig att luta sig tillbaka till. Hanna som bott i Amerika och kommer hem till lilla Siklax får verkligen kämpa mot fördomar när hon kommer hem och har två barn med sig men ingen man. Hon får arbeta hårt för att uppnå sina drömmar på egen hand. Hon som spelar Hannas mor i filmen gör en fantastisk rollprestation som motsträvig och kallhamrad. Jag kan tycka att man fick för lite information om hennes liv i Amerika. Den handlingen blev starkt forcerad   

Klicka här för att komma in på filmens hemsida där man kan läsa allt om filmen

Filmen får 3 filmkameror av 5 möjliga i betyg av mig.