Nu är jag hemma igen men lite medtagen. Tyvärr kunde dom inte operera mig nu för dom hade så många akutfall så jag får vänta men står på operationslista.  Nu får jag vara försiktig med vad jag äter men om det ändå skulle bli ett gallstensanfall så har jag fått med mig tre suppar.

Jag låg inne för min höft 2005 och då blev man väldigt väl omhändertagen men nu har det hänt nåt för personalen går runt som robotar och man känner att det är nåt i luften. Jag är ingen svår person att ha att göra med och tar inte mycket plats men här kände jag mig som den beiga kvinnan som inte syntes alls.

Jag sa till om en medicin jag behövde men den har jag inte fått än. Min man fick gå och köpa både den och välling. Välling är det enda som magen tål men ändå serverar dom dessa näringssoppor och drycker som inte funkar för mig. Undrar om dom är sponsrade?

Dessutom hade dom varma koppen som innehåller så mycket skit och inte alls är nyttigt.

Kan rekommendera denna välling som kommer från Nestle. Den innehåller järn & kalcium och är berikad med vitamin D & E. 2 dl vatten till 1 dl vällingpulver blir bästa resultat.

Jag gick ut för att lämna över vällingpaketet flera gånger men dom sa att jag skulle återkomma. Då sa jag att jag kunde laga till den själv men det var bara personal som fick gå in i köket. 

Det var flera som ville ha välling istället för dessa äckliga energisoppor men när vi då äntligen fick välling en  morgonen så  verkar det som dom tappat saltkaret i vällingen för den var supersalt. Dessutom var den så tunn och blaskig så det var som att dom droppat lite mjölk i vatten och kokat upp.

Jag skulle gå på flytande men det var massor av havregrynsklumpar i vällingen. Till slut fick jag uppmärksamheten riktad till mig när jag sprungit ut som "Vällingkvinnan" och försökt få dom att förstå att jag inte kunde äta nåt annat än välling vid varje mål.

Ändå frågade dom om jag inte ville ha lite filmjölk trots att jag 3-4 gånger sagt att jag varken tål filmjölk eller yoghurt. Även om yoghurt och fil är laktosfri så är det nåt som gör att magen krånglar så fort jag äter fil och yoghurt och har så varit så länge jag kan minnas.

Jag började ifrågasätta mig själv om jag talade för otydligt och tyst men kom fram till att det gör jag inte.

Jag fick laktosfritt,  men dessa energisoppor (lunch, middag) är ingen lisa för magen. Min man kunde inte heller äta dom när han var inlagd. Jag försökte ändå äta upp den rosa till vänster så jag fick nån näring i mig den dan. Bara en stund senare fick jag ett litet gallstensanfall och dom fick ge mig kramplösande medicin. Jag är lite för snäll men går det för långt så kan jag säga ifrån och smärtgränsen var nästan nådd.

Det behöver inte vara personalens fel för det har blivit så många neddragningar och lönen är under all kritik. Dom verkade inte trivas på sitt arbete för det lyste igenom.

Jag var inte ensam om att tycka som jag gjorde. Även min man kände att det var en tryckt stämning. Dom har mycket arbete med sina rullande små datorförsedda enheter och säkert mycket annat att pyssla med. Det är politikerna fel som nedmonterar vård och omsorg.

Jag var nästan på väg att rymma men då fick jag en jättebra rumskompis och vi skojade och pratade hela tiden. Sen såg vi på tv i sängen tills sent på kvällen. 

Personalen på natten var jättegulliga och man blev helt plötsligt synlig.

Söndag kväll 22.30 då vi låg och såg på en film kom en tjej från nattpersonalen in och sa att vi skulle flyttas till en annan avdelning för dom skulle få in så många akutfall. Vi blev inte glada  och ifrågasatte men dom var så vänliga så vi kapitulerade...  Det lustiga med det hela var att vi skulle till BB avdelningen...  så vi skämtade om att få en gratis undersökning, vi skrattade så vi höll på att ramla ur sängarna...  Vi ringde och väckte våra män och talade om att vi skulle ner på förlossningen så dom kunde vänta sig barnskrik i framtiden....  När vi var på plats så blev vi synliga och dom tog hand om oss på ett jättebra sätt. Alla var så vänliga så man blev helt varm och lugn i kroppen.  När vi var på den andra avdelningen så gick jag ut ofta på toa och grät för man är så utlämnad också när man är på sjukhus. Jag var dessutom lite nedsatt både psykiskt och fysiskt när jag åkte in.

Utsikten från BB. Sen kom då ronden och läkaren sa att levervärdet var bra igen och både jag och min rumskompis blev utskrivna. Vi bytte telefonnummer och skall ha kontakt och även träffas vid tillfälle. Hon och hennes man bor i Gislaved och han var lika trevlig så när gubbarna kom så umgicks vi och hade kul på rummet. Jag kommer att vila mig i dag för att kunna gå ut lite i morgon.

Tusen tack för era omtänksamma och fina kommentarer. Ni är guld värda mina läsare...