Jag fortsätter att känna mig hängig och värst är hostan och tröttheten. Jag är inte lika hes som förut men pratar jag för mycket så känns det inte bra. Nu är det rätt tråkigt i min blogg med idel sjukdom men det kommer bättre tider hoppas jag. Nu är det 12 dagar sen jag insjuknade och det var 17 dagar sen min man blev sjuk. Han är inte hes längre och hostar inte lika mycket. Han har dessutom klarat sig från snuva så man undrar om vi haft samma sort. Jag fick operera bort mina halsmandlar när jag var 17 år gammal så det kan vara därför förkylningar tar värre på mig. Min man fick fixa till och beskära bilderna i detta inlägg för jag orkade inte

Kronans Apotek 

I går kväll fick jag en hostattack som jag trodde skulle ta livet av mig. Har fått sitta upp och försöka sova men det är inte lätt. Är mer tungandad i dag så fortsätter detta så ringer jag vårdcentralen. Detta inlägg skrev jag i omgångar i går på dan för jag kände mig lite bättre då. Nu vet jag inte om eller när jag kommer in igen för jag tar en dag i taget i denna situation

Det är lika bra att ta det lite lungt som anden gör på denna bild. 

Min son var på resa med sin pappa till Brasilien i november 1984 tills i mitten av januari 1985. På bilden står min son nånstans i Brasilien och 1984 var han 11 år gammal. Min son säger att det var en fantastisk upplevelse dom månaderna dom var där, nåt han aldrig glömmer. Pappan kände en familj som hade restaurang där. Dom var både till Rio De Janiero, San Paolo mfl städer

Här ser ni min son med sin pappa Arne som tyvärr sorgligt nog inte finns längre bland oss. Jag kom ihåg att jag var jätteorolig när jag hörde att dom skulle åka iväg så långt. Fast han lovade att ringa mig så ofta som möjligt och det gjorde dom verkligen 

Min son tror att dom stod framför ett museum på denna bild. Dom fick åka buss rätt långt innan dom var framme

Clipart Library

Min sons pappa var ihop med en tjej i flera år som heter Aura och hennes föräldrar bodde i en förort till San Paolo. Tjejen till vänster hyrde gårdshuset av Auras föräldrar. Hundarna på bilden var gatuhundar som fick mat där ibland. Aura står till höger i gul kjol

Här sitter min son vid baren på Auras föräldrars restaurang. I bakgrunden står Aura och hjälper till med servering. Det är hon i gul kjol och hon bor i Sverige fortfarande

Jag har fått lite hjälp av min son och han skriver att detta är Sockertoppen, Rio De Janeiro. Sedd från centralen där gondolerna/linbanan avgick ifrån. Min sons pappa kände även en annan familj där och dom hade barn i samma ålder som min son så dom fick umgås lite med varandra mellan utfärderna och resorna till närliggande städer

Här ett litet minne som min son skrivit ner:

Vi bodde några dagar i en liten stad där vi tältade på en camping. Ovanligt många i staden hette Schultz i efternamn. Vi fick veta av en restaurangägare att stan var full med gamla Nazister som flydde till Brasilien efter WW2. Bakom campingen där vi bodde fanns ett inlopp från havet där alla fiskarna parkerade sina båtar. Tyvärr var fiskarna i krig med varandra, så stämningen var inte den bästa. 😬 

Triste Alba Armengou Joan Chamorro, röstens magi Elia Bastida, Andrea Motis, Rita Payés. Låten är komponerad av  Antonio Carlos Jobim

Jag har fått ta till lite bilder jag fotat innan jag blev sjuk

När jag såg detta hus med denna balkong så fick man en viss känsla i kroppen. Det såg så snyggt ut i sin enkelhet och balkongen var lite annorlunda. Med den bilden tackar jag för mig denna gång. Nu är det måndag igen och jag hoppas ni får en fin början på veckan. 

#hostan #Minnesbilder #Brasilien #Arne #San #baren #Rio #Triste #balkong