I förmiddags hade jag tid på Värnamo Sjukhus Kirurgmottagningen. Jag hade en remiss dit för ett tag sen  för en knölliknande sak i hårbotten som jag ville ta bort. Läkaren visste inte om det var en systa eller nåt annat. Själv gissade jag på talgkörtel. Här var jag på väg genom korridorerna för det är rätt långt till Kirurgmottagningen. Jag blev lite orolig när jag fick tid bara ca 2 veckor efter att jag varit till hudmottagningen för läkaren där sa att det inte var nåt som dom prioriterade så väntetiden skulle vara flera månader. Jag är nog lite hypokondriker för då gick min hjärna på högvarv och jag trodde jag hade fått nåt värre. Jag har gått med denna ett år och blev så arg på mig själv att jag inte gått tidigare. 

Här sitter vi i väntrummet och jag passar på att fota när det blev tomt, vi var ute i god tid för ibland får man komma in tidigare. Tjejen som satt i receptionen var så vänlig, glad och trevlig så jag slappnade av helt. Sånt betyder jättemycket. Detta är andra gången jag får en överläkare och han bedövade stället först och sen blev det till att vänta en stund tills bedövningen tagit. Sköterskan kom in och dom la ett steril duk över huvudet. Sen började han skära och jag kände lite och även när han tog bort knölen för han var tvungen att dra jättemycket för den var inkapslad och satt som berg. Dom frågade om jag ville ha mer bedövning men jag är smärttålig när det gäller huvudet och även i munnen. Det var nästan bättre att det kändes lite än att man skulle vänta på att det stack till...  

Tänk att jag fick rätt, det var en talgkörtel och det är det lindrigaste och ofarligt så dom tog nog inget prov som man måste vänta på. Jag fotade talgkörteln på kul, hoppas ni inte spyr...  . Det gick jättesnabbt och både läkaren och sköterskan var effektiva och duktiga. Min man som var med sa att det tog ca 10 minuter. Sköterskan tyckte jag hade ett tjockt och kraftigt hår så dom måste klippa bort lite runtom. När min son tog bort talgkörtlar så blev han inlindad med gasbinda och knytning under hakan men jag fick ingenting ovanpå stygnen som var tre i antal. Nu skall stygnen tas bort av en distriktssköterska om 10 dagar. 

Klicka här för att läsa om talgkörtlar 

Innan vi åkte hem så gick vi ner på Caféterian som nu drivs av Stigs Café men förut var det privat har jag för mig. Det är helt omändrat där.  

Min man var lite hungrigare för han hade arbetat och tog en kycklingkryddad tackorätt som han sa var jättegod. Maten var snyggt upplagd också

Min bloggvän "Tant Glad" Skrev ett sånt bra inlägg i går ang mobbning. Det var en påhittad (fiction) historia som blev som en liten novell och debattinlägg på samma gång, hon skrev den själv. Klicka här för att komma in och läsa i hennes blogg. Många tankar dök upp i mitt huvud  för jag blev själv mobbad av en kille i skolan men inte av nån annan och han hade siktat in sig speciellt på mig 

Här ser ni mig som komfirmand  

Jag hade det mörkaste håret i skolan och han skrek ofta "Digerdöden" och svarta döden efter mig och jag kom ihåg att jag var lite rädd för honom. En gång skrek han efter mig "Svarta Malin" och det är nog det enda jag är tacksam för när det gäller honom för namnet gillade jag och när jag var 15 år så döpte jag mig till Malin i och med att jag konfirmerade mig. Det roliga var ju också att jag blev ensam med det namnet som var ovanligt då. På den tiden hade man tuperat hår och massor av spray så när prästen skulle hälla vatten över håret så rann det bara av...  det var som impregnerat. 

Utanför Sundsvalla Kyrka 

Jag kom ihåg att prästen hette Önedahl men inte förnamnet och vi höll till i Sundsvalls kyrka. Jag blev inte av med mitt vanliga namn Margareta så det fick bli mitt andra namn och hette man så blev man oftast kallad för Maggan. Jag blev aldrig påhoppad och slagen av killen utan det var mer psykiskt och lite hotfullt. Klicka här för att komma in på en sida och läsa vad en person skriver om mobbing 

Här ser ni mig längst till höger. Jag gick på dansskola ett tag och då fick man uppträda på högtider och här ser det ut som jul.  

Han som mobbade mig hade sett mig en gång på gymnastiken då jag hade gympadräkt som man hade då och den var blå och på fötterna sockiplast...  Då ropade han att jag hade tjocka lår och det trodde man naturligtvis på då så jag fick lite komplex. När jag i dag kollar på bilder så var dom inte alls speciellt tjocka än om jag hade lite mer formade ben än flera andra i klassen utan att för den delen vara tjock. Det är synd att det fotades så mycket mindre på den tiden och man har inget filmklipp på sig själv som skulle vara så roligt att se nu.      

Han retade mig även för att jag hade frågat en lärare om jag kunde få ha både syslöjd och träslöjd för det var ovanligt på den tiden så han skrek ofta "Tjejen som vill ha träslöjd" och skrattade rått men jag förstod redan då hur galet det var att inte både tjejer och killar fick pröva på lite av varje. Så när min son gick i skolan så var det så roligt när han hade sytt både en kimonomorgonrock och en ryggsäck. 

När jag sen slutade skolan så trodde jag att jag blivit av med min plågoande men han dök upp på Sporthallen i Sundsvall där jag och några tjejer och killar skulle gå mannekänger för min mammas ena väninna hade garnbutik och vi skulle då få visa stickade kläder. Jag var nervös redan sen förut för jag var otroligt blyg och nu kom detta orosmomentet också men jag bet ihop och gick ut. Då såg jag honom i ögonvrån och han hånlog så jag vände på kortsidan istället för långsidan. Då skrek han "Mannekängen som vände på kortsidan" så alla hörde. Jag skämdes och jag tror jag grät efterråt och kände mig misslyckad som gjort ett sånt fel. Jag kan tillägga att jag tänker aldrig på skolan som nån givande och rolig tid och det beror inte bara på denna kille utan även lärarna. Jag hade en enda lärare som jag tänker på med glädje, då lärde jag mig mer än under hela skoltiden.

Jag tänker ändå på honom lite då och då och undrar vad det blev av honom. Jag kom inte ens ihåg vad han hette men jag har nu sett honom på en bild i ett album där jag har ett klassfoto och jag kände igen honom direkt, det slog mig att han var lika mörkhårig som mig.  Detta var ju ingenting motför vad andra får stå ut med och det blir så våldsamt ibland så ungdomar tar livet av sig. Det borde göras mer och ha bättre uppsikt över barnen i skolan så det stoppas i porten. Klicka här för att läsa om mobbning. Tyvärr så existerar det även vuxenmobbing som jag själv var utsatt för på ett arbete men det är en annan historia.

Du fick igång min hjärna fru Glad...  

Jag äter antagligen frukost här och det var när vi bodde i ett modernt nybyggt hyreshus som var 3 våningar högt och området hette Vinkeltået. Vi går på minnenas allé nu när vi rensar och det är tur att bilderna varit i album så dom inte är helt förstörda. Dom är bättre i verkligheten än dom blev inscannade. Kolla in mjölkflaskan till höger...  det känns som det var 100 år sedan och rätt overkligt. 

Nu önskar jag er en härlig onsdag och hoppas ni har en fin dag att se fram emot.  

#Mannekäng #Mobbing #Glad #Sporthall #Sundsvall #Träslöjd 

 Nedan ser ni mitt aprilskämt i går men jag fick inga kommentarer så jag antar att ingen gick på detta...  ICA kommer att förbli detsamma vad jag vet i alla fall. Det var ju inte länge sen dom byggde ut och rustade upp. 

Det är inte bara Coop Kosum som försvinner tills dom byggt upp 6-våningshusen utan nu skall ICA huset också rivas och där skall också byggas ett högre hus för att det inte skall se så haltande ut. Då kommer ICA Supermarket precis som Coop att få nya fräscha och större lokaler samtidigt som vi får fler bostäder i Vaggeryd  

Så här ser vårt ICA ut nu

#Skämt #Glasögon #ICA