I dag slog vi upp våra ögon 10.41...  och då är det ingen idé att gå ut  så jag skall renskriva anteckningar från mötet hos mamma. Min man har jag gett till uppgift att scanna in blanketter som vi syskon skall fylla i ang mamma så vi har lite att göra och dessutom skall jag färdigställa några klädnypeklänningar. Det är möjligt att jag inte har tid och ork då att bloggvandra så jag kommer in i morgon istället på era bloggar. Köpte lite tulpaner och choklad till mamma och dom andra som sitter vid matbordet. Hade inget kaffebröd med mig denna gång men det är inte snålt på sånt där hon bor utan dom hade tre sorter så dom boende satt och njöt vid 15.00-kaffet   

När vi åkte till mamma så åkte vi över Rydboholm och där kunde man stå på ett ställe och fota denna bro uppifrån. 

I Rydboholm finns även detta Värdshus som heter "Rydboholms Värdhus & Café" Vi har varit in där en gång och då var det sommar. Blev så paff då för en arbetskamrat som jag hade i Katrineholm hade sadlat om drev värdshuset nu. Vi kunde inte gå in denna gång för det var helt stängt.   

Klicka här för att se vad jag skrev om dom 30/7 2011. Klicka här för att komma in på deras hemsida. Klicka här för att se vilket bra betyg dom får på Cafekartan. 

På baksidan ser man en del av uteserveringen och man har utsikt över Viskan. Det är väldigt fint där och även inomhus. 

Här åker vi utefter Viskan det var jättevackert att åka utefter berget med vatten på andra sidan. 

Vackra bilder till sång av Ben Howard. Klicka här för att komma in på hans hemsida. Det är ett varierat klipp där han inte sjunger hela tiden utan man får njuta av bilder. Han är född 1987 och är en brittisk sångare, låtskrivare och surfare. Han uppfostrades av musikaliska föräldrar som utsatte honom för sina favoritskivor från singer- songwriter konstnärer från 60-talet och 70-talet i tidig ålder. Han är influerad av John Maryn, Van Morrison, Joni Mitchell och Simon & Garfunkel. Hans föräldrar bor nu på Ibiza, det är också där locket foto för hans debut studioalbum "Varje Kingdom" togs.

I går åkte vi till min mamma för att vara med på ett möte ang hennes vårdplanering. Vi åker då alltid igenom Borås och här är vi snart framme. Jonas Gardell skulle tydligen ha en show på Folkan samma kväll. Min mamma har blivit så mycket senilare och sämre så enhetschefen och sköterskan på serviceboendet kallade oss till detta möte. Där hon bor nu skall det bli "Trygghetsboende" och därför passar inte senila, vårdkrävande personer  in längre. Det kommer att bo piggare personer där som får hemtjänst nån eller några timmar om dan. Då undrar man ju hur länge dom klarar sig så för det kan gå snabbt utför och då måste dom flytta igen. Min mamma har nu flyttat två gånger fram och tillbaka på grund av reparation och det har gjort att hon blivit sämre och otryggare. En cynism har bredit ut sig och man vill helst bli av med såna som som kommit upp i ålder. Vi vill bara att mamma skall få ha det bra dom sista åren i livet.  

Det var i alla fall ett möte där  man fick en sansad och vänlig information om läget. Dom vill helst flytta min mamma till ett demensboende och det tog vi upp när hon flyttade förra gången men då ville dom inte flytta henne för hon skulle få bo kvar resten av livet där hon kände sig trygg men nu är allt förändrat igen. Jag är rätt tom i bollen nu efter alla tankar som dyker upp. Vi tre syskon skall nu ta ställning till om vi skall flytta henne till demensboende men då skall vi först gå på studiebesök dit för att kolla upp läget.  

Vi stannade en stund i Borås innan vi åkte till mamma och jag fotade lite byggnader. Kolla vad roligt dom gjort med dessa hus som står omlott. 

Här ligger det ett Café som heter Tranan. Dit har vi aldrig varit.  

Ett märkligt hus som är en äldre gul byggnad bakom med en ny tillbyggnad.  

Mamma var nyklippt och permanentad så hon var så fin i håret. Vill inte exponera henne för mycket så därför blir det lite diffusa bilder.  

Häftigt!

Jag var in på Acleja Blomsterhandel för ett tag sen för  att kolla om dom fått hem några vårnyheter och det hade kommit lite och ägaren Christian höll på att packa upp fler.

Det är rätt mycket i pastell och det är inte trasigt det som ser mörkt ut nedtill på krukorna utan det är medvetet för att få det lite Shabby chic.

Dom hade en helt fantastiskt snygg lykta i jätteformat och i annorlunda form och utsirning på en bänk vid kassan. I den ett värmeljus och en blomma. Dom har sån fantasi på den blomsterhandeln så det är en fröjd att gå in där och botanisera.

Dessa klockor skall ses i verkligheten för dom är enormt stora och lite härligt slitna som jag inte fick fram på bilden.

Christian visade denna fantastiska "Magnolia" som sen kommer att slå ut i full, vacker blom. Klicka här för att läsa om magnolia. Klicka här för att komma in på en hemsida till ett café som heter "Café Magnolia" 

J.J Cale med låten "Magnolia"

Handstöpta vackra ljus.

Ett av soundtracken till filmen "Magnolia". Filmen kan varmt rekommenderas, det är en stark historia som berör. Musiken är dramatisk. Klicka här för att läsa om filmen.

I dag kan jag inte blogga nåt för vi har en inbokad grej som skall klaras av. Jag har några förskrivna inlägg med inredning och även blommor som jag ställt in på tid så det blir lite inlägg i alla fall. 

En bild från i onsdags då vi åkte hem bakom en sandbil. Det är fantastiskt fint utefter den vägen vi åker till Stockaryd. Vi passerar även Vrigstad som har ett fint Värdshus som brukar servera god mat. Klicka här för att komma in på deras hemsida. 

Här fotade jag Värdshuset från bilen. 

Vackert klipp med gåshudsvarning. Vilken kontroll mannen har över sina vackra hästar och dom verkar må så bra i hans sällskap och omgivningen är vidunderligt vacker där dom håller till. Honza Blaha är en ryttare, som handlar om att kombinera naturlig kommunikation och idrott ridning. Det kan ses på många utställningar runt om i Europa. Basen har en gård nära Klatovyn Srbice i västra Böhmen, där han uppställt hans hästar inklusive den berömda Gaston. Gaston är ursprunget gemensamt halvblod, som inte växer mer än 150 cm. Ändå är det en häst med ett enormt hjärta och okrossbar anda. Tillsammans med John turnerade dom i Europa och USA. 

Klicka här för att komma in på hemsidan för mannen med hästarna.

”The Phoenix Lights” 

Den 13 mars 1997 inträffade den kanske största UFO-massobservationen genom tiderna i Phoenix, Arizona. Man tror att runt tiotusen personer blev vittne till två huvudsakliga observationer under några få timmars tid. Dels syntes ett radband av ljus över Estrella Mountains. Detta berg har stor betydelse för ursprungsbefolkningen och ses enligt deras tradition som en portal till de himmelska gudarna. Den andra observationen beskrevs som ett enormt stort, V-format föremål med 5 bärnstensfärgade ljus på undersidan. Vissa liknade objektet vid en bumerang.

En stadsfullmäktigerepresentant vid namn Francis Emma Barwood tog upp händelsen under ett möte och föreslog en utredning. Men hon möttes av tystnad från sina kollegor och blev sedan förlöjligad av media, trots att hon varken nämnt ordet UFO eller utomjordingar.

För vittnena blev dock Barwood en person som tog deras upplevelser på allvar. Över 700 personer ringde till hennes kontor för att delge sina berättelser. Emma tog sig tid att ringa tillbaka till varenda en av dessa vittnen, och fann att beskrivningarna av vad som setts överensstämde i samtliga fall, utom ett. Hon lämnade över uppgifterna till media, som av någon outgrundlig anledning valde att publicera en oansenlig artikel grundad på det enda avvikande vittnesmålet...   

Med hjälp av John McCain lyckades man till slut avkräva militären (Phoenix har gott om militär verksamhet/ flygtrafik) en kommentar angående händelsen. Svaret blev att ett flygplan övat på att skjuta ut så kallade ”flares” (bloss) under den aktuella kvällen och att detta troligtvis var vad folk hade observerat. Då Phoenix och dess omgivning kryllar av luftburen aktivitet så kan detta tyckas vara en logisk förklaring. De allra flesta av vittnena var dock säkra på att det de såg inte var ”flares”. Anledningen till deras säkra hållning är såklart att de redan blivit vittne till tiotal, kanske hundratals övningar med ”flares”. De hade alltså en referens att jämföra med, en referens som inte matchade med det som utspelade sig på himlen den 13 mars 1997.  

Med hjälp av flertalet vittnen har man kunnat räkna ut vilken flygrutt som det andra föremålet företog. Ett deltaformat/V-format objekt gled sakta och totalt ljudlöst rakt över centrala Phoenix och närliggande förorter. Detta, i kombination med att många människor var ute för att observera kometen Hale-Bopp, gjorde att antalet vittnen blev så stort. Den sammanlagda bedömningen var att föremålet var enormt, kanske längden motsvarande ett tiotal fotbollsplaner mellan vingspetsarna. För observatörerna direkt under föremålet så blockerade det ut en stor del av stjärnhimlen i deras synfält. 

En möjlig förklaring är att vad man såg var det topp hemliga flygplanet ”Aurora”, vars troliga utseende överensstämmer till viss del med vittnenas beskrivningar i fallet med ”The Phoenix Lights”. Det som talar emot denna teori är just att detta flygplan är just topp hemligt. Man erkänner inte ens dess existens. Amerikansk militär har alltsedan andra världskriget kategoriskt förnekat förekomsten av alla sina hemliga flygplan (U2, SR-71, B2 osv). Varför då ta sin senaste skapelse på en veritabel uppvisning för tusentals åskådare rakt över Phoenix? Och dessutom vid en tidpunkt när extra mycket folk är utomhus för att observera kvällshimlen?

De triangel formerade ljusen och dess åtföljande ljus sågs och fotograferades två år innan den 13 mars 1997 utav Dr Lynne Kitei, som senare skrev en bok om händelsen. Hon och andra har dessutom fotograferat/bevittnat liknande ljus över Phoenix på senare år (bl. a 2005).

Triangelformade UFOs har blivit alltmer vanligt.

 Seven oaks  

Belgien upplevde en våg av observationer 1989 och 1990.Fife Symington, som var guvernör vid tiden för ”The Phoenix Lights”, försökte i juni 1997 lugna invånarna genom att kalla till en presskonferens där han på ett skämtsamt (tafatt) sätt försökte lätta upp stämningen kring händelsen, något som dock fick motsatt effekt då många vittnen kände sig förlöjligade och icke betrodda. Flera år senare gick, en något ångerfull, Fife ut i media och avslöjade att han själv var ett av vittnena till den andra observationen. Han beskrev föremålet som: ”Utomjordiskt” , då han aldrig tidigare sett något liknande. Och med hans bakgrund som stridspilot är det ett vittnesmål som väger ganska tungt. 

Händelsen är fortfarande oförklarad, och räknas av många ufologer/vittnen som det bästa beviset hittills att vi delar luftrum med maskiner utav icke-mänsklig härkomst.

Nedan kan du se en lång dokumentär om ”The Phoenix Lights”. Trots vissa mindre utsvävningar i riktning mot NewAge/filosofi så ger den här filmen ändå en bra uppfattning om hur ovanlig och märklig denna Ufologiska guldklimp är.

The truth is out there…

/Herr C  

Tack för ditt intressanta inlägg sonen. 

Klicka här för att komma in på Markbladet i Kinna där min syster arbetar som debatt- och insändarredaktör. Ni bläddrar fram till sidan 26 där det står om skorsstenar som är plåtinklädda  på både gott och ont. Det var intressant för det som står där visste vi inte när vi plåtade in. Syrran har använt sig av mina bilder från det vi plåtade in skorstenen på vårt förra hus så mitt namn står under fotona....  Klicka här för att komma in till sidan där alla nyheter står. Den jag länkade till var E-tidningen.

Vi hade jättebra hjälp av en plåtslagare som även hade sina söner med som hjälp. Dom gick på utbildning till just plåtslagare. Det var så roligt att följa arbetet från marknivå. Det har gått drygt 4 år sedan vi lät plåta in skorsstenen på vårt egna hus som vi flyttade ifrån för över ett år sedan. Den plåtskorstenen som vi tog går att flytta åt sidan (överdelen) så det är inte svårt alls för sotaren. Sen används ingen öppen spis eller kakelugn så det blir ingen rök. 

Ove Thörnqvist med så passande "Torsten på Skorsten"   

Gästbloggare: 

Min son har skrivit ett gästinlägg som kommer in senare  i dag. Han har favoritämnen som han hållit på med sen han var barn. Detta är ett av dom. 

Här hade vi dukat fram i går för att avnjuta den "Exotiska brickan" men tyvärr blev bilderna dåliga eftersom det var rätt mörkt i övriga rumment och ljuset blev fel hur vi än ställde in kameran så jag hade svårt att få till bilderna i fotoprogrammet.  

Som ni förstår så kunde vi inte äta upp allt för det var verkligen otroligt mycket på brickan.  Förutom alla frukter så var det Italiensk parmaskinka med soltorkade tomater/oströra, gravad fyllt laxrulle, paprikarökt kyckling, potatisgratäng med purjo och selleri. Det fanns några frukter på brickan som jag varken sett eller ätit förut.  

Här ser man granatäpplen, melon, passionsfrukt, kiwi, stora blåbär och allt var hur gott som helst.

Jag gillade dom stora blåbären och även melon som är min favorit. Frukten på skeden har jag glömt vad den heter men den måste skalas och är som vit och blank inuti. Den sa min man var väldigt god.   

Vi började med en liten tallrik med bara frukter för att dra ut på njutningen lite...  

Jag använde mig av servettvikningen som vi lärde oss på  min "Tjejkväll" den heter "Butterfly"

Här sitter Mr T och njuter för fullt. Vi hade tänkt fixa oss lite mer exotiska men vi har inte så bra grundmaterial längre så det får duga med en glittrig hatt från nyår...  Förr hade jag lite maskeradprylar hemma för säkerhets skull...  

Till anrättningen drack vi "Somersby cider" som känns nästan som ett milt vin med len karaktär och lagom päronsmak. Vi hade tänkt ta ett vitt vin till som vi blev rekommenderade men eftersom Mr T skulle jobba dan efter så avstod vi.

Sen tog vi ut potatisgratängen från ugnen och dom gör den så god på Stationen. Som ni ser är det så mycket så den räcker till dan efter också. Deras potatisgratäng är en favorit.  

Här har jag lagt upp lite på mitt fat och jag åt i två omgångar så gott var det. Tänk att få njuta så här på en onsdagskväll.

Skål på er alla...   

Vi åkte iväg till Stockaryd efter att min man slutat arbeta och som ni ser var det ett riktigt vinterlandskap utefter vägen. Det var otroligt vackert och man bara njöt av det vita och solen som tittade fram.

Här ser ni den fina stationen som ligger där som ett historiskt vingslag. Jag hoppas att dom yngre får upp ögonen för historia och ser till att det inte blir samma rivningshysteri som det varit i ett antal år nu.    

Klicka här för att komma in på deras hemsida. Klicka här för att komma in på deras facebook 

All mat som dom lagar på Stationscafét är hemlagad och med Svenska råvaror. 

Vi åt deras härliga sallad först innan maten kom.   

Jag fick gåshud när jag åt maten så god var den.  Det vi åt var Provencal karré som var så mör så den smälte i munnen, och såsen är helt underbar så även potatisen som smakade bättre än den vi brukar köpa.    

Sen kunde vi inte låta bli att ta en kopp kaffe med Annelies hembakade kaka som hade sylt i mitten. Den var supergod. Min bantning sprack i jul och det är inte lätt att komma igång igen. 

Sen kramade jag om "Stinsen" i gen...   

Tåg måste man ju bara fota när man befinner sig vid en tågstation.   

Här bär min man iväg den exotiska brickan med tillbehör. Han fick låna en hatt som han skall ha på sig i kväll när vi äter...  Vi måste ju se lite exotiska ut.  Nu skall vi jäklar anamma njuta i kväll och ha lite exotisk musik i bakgrunden....  . Bilder kommer i morgon. 

Jag hade inte tänkt visa den exotiska brickan förrens i morgon men ångrade mig. Kolla in så fin och lockande den ser ut. Smaklökarna riktigt längtar efter att få sätta tänderna i den...  Tusen tack tjejer för den underbara exotiska brickan...  

Inte nog med det utan vi fick en potatisgratäng också....    

När vi åkte hem hade vi en sandbilen framför oss så det var ingen risk för avåk.