Direktlänk till inlägg 23 mars 2010
GÄSTBLOGGARE MIN SON MR C
Häromdagen fann jag en annonstidning i fikarummet på min arbetsplats. Den handlade om "Kompetensgalan 2010".
Jag trodde att det var ett skämt och var tvungen att ta en närmare titt. Men nej, det var på fullt allvar. Framsidan pryddes till och med av en bild på Carl Bildt.
Kompetensgalan gick av stapeln den 17 mars, och man delade bland annat ut priser i kategorierna:
"Hälsobefrämjande ledarskap",
"Ung Chef",
"Mångfaldsarbete".
Och så undrar vissa varför det nuförtiden går så dåligt för sverige?
Och så bra för tex Kina. Skillnaden är att utbildning och kompetens har ett konkret värde i U-länder och länder som befinner sig i ett ekonomiskt och politiskt uppsving.
Men i Sverige har kunskap, kompetens och kreativitet under en så lång tid drivit landet framåt att vi har börjat ta dessa egenskaper för givet.
Kunskap har förvandlats till en statussymbol och ett verktyg att gallra människor i skola och arbetsliv.
Som så många andra saker har vi kramat ur det roliga i lärandet och ersatt det med prestationsnoja och intygshysteri.
Vi ramar in våra diplom och hänger stolt upp dem på kontorsväggarna, oavsett vilka sketna småkurser det handlar om.
Samtidigt förlorar vi tusentals människors kompetens eftersom de inte tillhör den elit som har lätt att lära sig saker linjärt.
Att minnas saker känslomässigt eller i bilder/grafiskt har inget samhällsvärde eftersom det är så svårt att mäta.
Och allting måste ju gå att mäta, eller hur?
Som musikproducent minns jag min tid på den kommunala musikskolan med glädje. Jag minns också hur vi skämtsamt skydde allt som hade med idrott att göra.
Några orkesterkollegor startade till och med en förening vid namn "MMI", vilket stod för "Musiker Mot Idrott".
Idag kan jag se att musikvärlden (och även andra branscher) har en hel del att lära ifrån idrottsvärlden. Där finns nämligen en mycket logisk och rättvis karriärväg.
Man börjar som barn och upptäcker sakta men säkert ifall man har talang, och har man det så uppmärksammas det av tränare och talangscouter och man klättrar uppåt, steg för steg, tills man når sin fulla potential.
Räcker man inte till så får man veta det i tid.
Ja det är en hård värld, men den blir inte bättre av oärlighet.
Men tillbaka till "Inkonsekvens...", ursäkta, "Kompetensgalan".
Jag fick en intressant tanke. Tänk om man var på besök hos en urstam i någon djup djungel.
Människor som har kunskap att överleva i naturen, utan iPhones och mikrovågsugnar.
Tänk dig att man skulle köra en ståuppshow för hela denna by av fridfulla indianer.
Då skulle jag berätta om "Kompetensgalan". Och Carl Bildt. En före detta hövding som var så korkad att han lyckades försätta ett rikt land i konkurs, och sedan fick pris för att han var så duktig att rista in bokstäver på en sida som heter "Ansiktsbok".
Jag skulle också berätta om de nuvarande ledarna för mitt land.
De fick för sig att många som var sjuka egentligen inte var sjuka.
De som hade ett jobb blev således tvungna att söka andra jobb än de som de redan var för sjuka för att klara av.
Samtidigt var de tvungna att konkurera med fyrahundratusen friska personer som gärna ville ha de sjuka personernas arbeten.
De sjuka personerna fick dock inte vara för sjuka för att kunna ta sig till "Arbetsförmedlingen". Ett ställe man regelbundet besöker så att en person som kallas för "Handledare" om och om igen kan berätta att man själv måste söka och tillförskaffa sig ett arbete. Det är "Svensk Kompetens" det!
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
| 29 | 30 | 31 | |||||||
| |||||||||